erosion orsakad av rinnande vatten i större vattendrag. Erosionen ökar med vattenhastigheten så att partiklar av ler och silt påverkas redan vid mycket låga strömhastigheter, sandkorn flyttas som bottentransport när strömhastigheten är c:a 40 cm/s (1 m ovanför flodbädden) och gruspartiklar eroderas och rör sig rullande vid strömhastigheten 100 cm/s. Vid bottenerosion, djuperosion eller vertikal erosion eroderas och transporteras partiklar från strömfårans botten. Om bottenerosion inträffar kan fiskbestånd skadas varför skogsaktiviteter i anslutning till vattendrag måste ske så att inte igenslamning sker. Landhöjningen i mellersta och norra Sverige ger upphov till en vertikal erosion som avsätter flodterrasser. Vid sidoerosion av en älvfåra skär och underminerar det strömmande vattnet i strandbrinken, t.ex. på utsidan av en meanderbåge eller annan älvkrök. Floderosion i fast berg sker genom att rullstenar, grus och sand slipar och nöter berget. Djuperosion i fast berg har bl.a. givit upphov till jättegrytor. Vid mycket snabbt strömmande vatten med intensiv bottentransport fördjupas flodfåran till en kanjon. Tvärprofilen av floderoderade dalar liknar ett V, vilket är ovanligt i Sverige där V-dalarna omformats till U-dalar genom glacialerosion. Se även kanjon, Hjulströms diagram.
Skogsencyklopedin