(1) områden ovanför den klimatiskt betingade skogsgränsen och som därför saknar träd eller som är glest trädbevuxna. Man skiljer på högfjäll (högre än 1200 m ö.h.) och lågfjäll. Gränsen mellan fjäll och fjällskog följer bonitetsgränsen 1 m3sk där enbart björk går upp mot kalfjället. Om barrträd går upp mot kalfjället dras gränsen vid fjällbarrskogens övre gräns. miljoner hektar klassas som fjäll. Se även fjällkedjan.
– (2) (låga) bergsplatåer och andra kala, svårtillgängliga berg i västra Götaland.
– (3) ofta hinnaktig bildning av förkrympta växtblad (eller stipler), knoppefjäll, som liknar en hinna och som skyddar bladanlag och blomanlag eller fungerar som näringsupplag. Även de s.k. lågbladen, ofta ombildade bladskivor, på jordstammar eller allra längst ned på stjälken kallas ibland fjäll, t.ex. hos syrener och try. Hos ask, lönn och rönn bildas de av bladfoten, medan det är stipler som bildar lågbladen hos almar, björkar, bokar och ekar. Högblad vid blommor och blomställningar kan vara fjällika, som t.ex. hos korgblommiga växter, gräs (innerblomfjäll och skärmfjäll) och halvgräs (axfjäll). Parasiter och saprofyter, t.ex. tallört och nästrot, saknar normala blad och har istället förkrympta och förändrade blad som kallas fjäll. Vissa svampar har fjäll som bildats av hyferna på sina hattar, t.ex. fjällig bläcksvamp, fjällskivlingar och fjällsopp.
– (4) platta, vanligen avlånga bildningar av kutikulan hos fjärilar som täcker vingarna och kroppen.
Skogsencyklopedin