allt arbete, såsom planering och praktiska åtgärder, med syfte att bevara faunan (djurlivet) inom ett område (jfr floravård). Genom att skydda och återskapa miljöer för försvunna, hotade eller sällsynta arter försöker man ge dem förutsättningar att leva vidare. I vissa fall behöver man också föda upp eller plantera ut försvunna arter som tidigare fanns inom området. Att öka förekomsten av en redan livskraftig art ingår dock inte i första hand i faunavården (jfr viltvård). Förändringar i faunan kan vara helt naturliga, men är i de flesta fall orsakade av människan genom förändringar av miljön och förutsättningarna för de olika arterna.
Faunavårdsarbete inleds normalt med att man upprättar listor över hotade och sällsynta arter i området. Arternas tillstånd och framtida utvecklingsmöjligheter ligger till grund för gruppering i olika hotkategorier: försvunna, akut hotade, sårbara, sällsynta samt hänsynskrävande. När hotbilden klarnat är de viktigaste åtgärderna att skydda och eventuellt sköta de livsmiljöer som är nödvändiga för de hotade och sällsynta arternas överlevnad. Sådana livsmiljöer kan t.ex. vara naturskogar, åar eller bäckar. Även enstaka element, såsom stående och liggande döda träd samt enskilda lövträd i barrdominerade områden är viktiga att ta hänsyn till i dessa livsmiljöer. Faunavården är i dag en viktig del av naturhänsynen i skogsbruket.
Vissa bestämmelser återfinns i skogsvårdslagen, t.ex. skall skog lämnas invid bergbranter och åar för att ge skugga respektive förse ekosystemet med näring. Äldre träd som kan bli boträd för rovfåglar eller hålträd för hållevande djur lämnas också regelbundet liksom andra små viktiga miljöer som ligger insprängda i det övriga skogslandskapet.
Skogsencyklopedin