(Abies grandis) art i släktet ädelgranar. Arten är ljuskrävande jämfört med andra Abies-arter. Den är vind- och röttåligare än vanlig gran och plantan klarar frost ganska bra. Arten känns lätt igen på sina långa, mörka barr som är ordnade i två platta rader. Som äldre är risken ganska stor för stormfällning. Arten härstammar från nordvästra USA. Den kan odlas med framgång i milda klimatlägen i Syd- och Mellansveriges kustområden och växer förhållandevis bra på allt från styv lera till näringsfattig sand. God mark är att föredra. Kustgranen är föga känslig för viltbetning. Den har tendenser till stamsprickning. Virket är löst, svagt och svårimpregnerat och olämpligt för sågning. Tillväxten är 30–40 % högre än för vanlig gran på bättre marker, men sämre på svag mark. Arten bör föryngras genom plantering. Den växer snabbare i ungdomen, har större ljuskrav och lägre krav på nederbörd än andra ädelgranar. Omloppstiden är 60–80 år. Virket är inte attraktivt som sågvirke, utan går i allmänhet till sulfatmassa vid pappersmassatillverkning.
Skogsencyklopedin