blomma eller blomställning hos de flesta gymnospermer (nakenfröiga växter). Blommorna är enkönade, och kallas han- och honkottar, vilka antingen sitter på samma individ (sambyggare) eller, mer sällan, på skilda individer (tvåbyggare).
Hankottarna är oftast enkla blommor, vilka normalt består av många spiralställda pollensäckar som sitter på en kotteaxel. Undantag finns, hos Gnetophyta (gnetumväxter m.fl.) är t.ex. hankotten en blomställning.
Honkottarna (strobili, singularis strobilus) är hos cykadofyter (kottepalmer m.fl.) homologa med blommor, medan de hos koniferofyter (barrträd m.fl.) och Gnetophyta, räknas som blomställningar. Hos barrväxter innehåller honkotten platta fjäll, fröfjäll, som motsvarar en blomma. På ovansidan bär den vanligen två fröanlag. Fröfjällen blir så småningom förvedade. På ett förkrympt sidoskott i vecket av ett täckfjäll sitter ett fröfjäll. Frö- och täckfjäll är ibland väl förenade med varandra och hos lärk och Douglas är täckfjället synligt.
Kottefjäll är de förvedade fröfjällen eller de sammanvuxna frö- och täckfjällen, och de sitter spiralställda på en kotteaxel i honkotten. Hos enar är kottefjällen köttiga. Hos ginkgoväxter saknas kottar, där sitter blommorna en och en eller i hängen. Hos alar mognar honhängena efter blomningen till korta och bruna bildningar med hårda fjäll, vilka kallas alkottar trots att de inte är några riktiga kottar. Inte heller honblomställningarna hos humlen är riktiga kottar.
Skogsencyklopedin