Skogsencyklopedin

kolbotten

rester av anläggning för träkolsframställning. Kolning har förekommit ända från 500-talet f.Kr. till 1950-talet. Kolningen fick ett kraftigt uppsving under andra världskriget. Äldre kolbottnar är svåra att upptäcka och ligger ofta i fördjupningar i marken, s.k. kolningsgropar. Yngre kolbottnar är lätta att känna igen som en ringformad upphöjning i marken med avvikande vegetation (ofta stavagranar). Under denna yta finns ett lager av träkol. Hänsyn vid en kolbotten lämnas säkrast genom att ta bort träden från själva kolbottnen, undvik att markbereda i området.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Lena får första naturvårdspriset
SkogsJobb