jordmånstyp bildad under inflytande av måttlig utlakning med en vanligen som mull utbildad A-horisont, vilande direkt på en brun anrikningshorisont innehållande utfällda järnhydroxider och aluminiumhydroxider samt organiska kolloider och lerpartiklar (jfr mull). Brunjord kallas enligt internationell terminologi cambisol och luvisol.
Brunjord har förnalager (L), mull (A), anrikningshorisont (B) och underlag (C). Det mörkt bruna mullagret är otydligt avgränsat mot den ljusare anrikningshorisonten.
Stabila brunjordar förekommer på bördig, gärna kalkrik mark med hög lerhalt. Instabila brunjordar förekommer på medelgod mark och kan relativt snabbt övergå från brunjord till podsol beroende på skogstillstånd. I brunjord finns rikligt med maskar och andra grävande organismer. Den är därför väl omblandad och genomluftad.
Brunjordarna täckte stora delar av Sydsverige för 5 000–8 000 år sedan. Genom klimatförändringar, markvittring och barrskogsplantering har stora områden nu övergått till podsol istället. Brunjord och svagt podsolerad brunjord finns i dag främst i Skåne, Halland, Västergötland, Östergötland, runt Hjälmaren och Mälaren. Brunjordarna är vanligen uppodlade så att en kulturjordmån med matjord uppkommit.
Skogsencyklopedin