egenskap hos en växtart som ökar i antal genom att markerna betas. Vissa växter, t.ex. smörblommor och alar, är skarpa eller beska i smaken och ratas av betesdjuren. Dessa växter kommer därför att öka i mängd i betesmarken – de är betesgynnade. Detsamma gäller en del andra arter, t.ex. nässlor, tistlar och älgört, vilka vanligen ej brukar ätas av djuren. Betesgynnade är också kortlivade och konkurrenssvaga arter som utnyttjar betesmarkens upptrampade stigar och de luckor som genom betet kan uppstå i växttäcket. Exempel på sådana växter är råttsvans och trampört.
Skogsencyklopedin