en högt liggande platå med flack terräng (högslätt) och som avgränsas av branta, fallande sidor. Högplatåer är vanliga i fjällen där de ofta är genomskurna av dalar. Hardangervidda och Finnmarksvidda i Norge är exempel på skandinaviska större högplatåer. Jfr högslätt, platå.
Skogsencyklopedin