näringsfattig sjö. Sjötypen är mycket vanlig i myrområden och en del barrskogsområden på kalk- och lerfattigt underlag. Växtnäring finns men är svårtillgänglig p.g.a. humusämnenas brunfärgning av vattnet, vilket gör att solljuset inte tränger ned mer än någon meter och nedbrytningen försvåras. Dessutom är dystrofa sjöar ofta stabilt temperaturskiktade (utom vår och höst). Syretillgången blir därför begränsande på botten. Sedimentation sker i form av dy eller torvslam. Jfr oligotrof sjö, eutrof sjö.
Skogsencyklopedin