mark som periodvis står helt eller delvis under vatten och vars trädskikt karakteriseras av förekomsten av klibbal. Alarna får ett typiskt växtsätt i alkärr: de ser ut att stå på socklar delvis på grund av att den organogena jordarten sjunker ihop på grund av alarnas uttorkande effekt, delvis då stammarna ofta är uppkomna som stubbskott. Genom alarnas förmåga att i symbios med kvävebindande bakterier (t.ex. Frankia) kunna binda fritt luftkväve, blir alkärren ofta mycket näringsrika. Bland arterna som trivs i alkärren märks olika kärrväxter såsom svärdslilja, majbräken och ett rikt djurliv med bl.a. mindre hackspett, järpe, skogssnäppa, stjärtmes, grodor, dubbelfoting. Många alkärr har omförts till odlingsmark och alkärren har blivit en hotad vegetationstyp. Alkärr kan avsättas som biotopskyddsområde av Skogsstyrelsen enligt § 6 förordningen (1998:1252) om områdesskydd i miljöbalken, om alen har uppkommit genom självföryngring inom eller i direkt anslutning till område som bedöms ha varit kontinuerligt bevuxet med al i flera trädgenerationer. Se även al, gråal, biologisk mångfald.
Skogsencyklopedin