struktur som utmärks av oregelbundna aggregat av finkorniga jordpartiklar, såsom i mullhaltig lera. Vatten liksom luft kan här lätt tränga in mellan aggregaten och växtrötterna kan snabbt nå djupare markskikt. Mullrika, styva, kalkhaltiga leror har de mest stabila aggregaten, medan mellanlerornas och lättlerornas aggregat är mindre stabila. Stallgödsling och vallodling kan öka stabiliteten i sådana jordar. Frost och tjäle gynnar aggregeringen hos lerjordarna. Jfr enkelkornstruktur, jordstruktur, markstruktur.
Skogsencyklopedin