Leran sprutar om strutsarna när de gör en rivstart och försvinner in bland granarna. Den revirhävdande hanen är 2,7 meter hög och väger 185 kilo. I trängda lägen kan den springa i 65 kilometer i timmen. Honan lägger ett ägg som motsvarar 25 hönsägg. Strutsfarmaren Peter Stenius i Stigtomta tipsar om levande markberedare som sätter sprätt på skogsodlingen och dessutom kan leverera jätteomeletter!
Skogsbacken med gran, tall och björk bakom gården Katrinelund, väster om Nyköping, är perfekt för strutsarna. De trivs i skogen och har inget emot att vara ute när snön ligger djup och temperaturen sjunker till minus 20. När vårvärmen kommer smygande och marken tinar upp driver strutsarna runt, gärna i småflockar med en hane och två honor, och börjar lugnt och systematiskt att trampa upp jorden. Effektivare markberedning är svårt att hitta. De kraftiga fötterna är mer lika dinosaurier än fåglar, vilket även en DNA-sekvens visar. Två tår som med en välriktad spark kan ta död på ett lejon — eller som i Stigtomta, en hund. Valpen Gangster får se upp och har hittills klarat livhanken, men han har fått några varningsnyp i öronen. Strutsar är stolta fåglar som inger respekt.
— Våra strutsar går i lösdrift på djupströbädd med fri utevistelse större delen av året. Nu har honorna börjat lägga ägg, de första väger 1,4 kilo men sedan kan de komma upp i 1,8 kilo i snitt. Rekordet ligger på ett ägg som vägde drygt 2,3 kilo, berättar Peter Stenius som driver familjeföretaget Stigtomta Struts. Just nu har han 150 strutsar men snart kommer det att kläckas kycklingar som kommer att spridas i bygden.
— Jag arrenderar ut kycklingarna till bland annat bönder och skogsägare i trakten. Jag söker strutsvärdar som har lämpliga marker, det är ett krav att de går en strutskurs innan de börjar ta hand om de långbenta fåglarna. När strutsarna uppnår slaktvikt tar jag tillbaka djuren igen.
Läs mer i senaste SKOGEN, 4-09.
Text och bild: Lars Davner lars@skogen.se