Det är Alessandra Giolo, doktor i miljövetenskap, som lite otippat kom in på hur viktig skogen är för att upprätthålla stabilitet.
– Skogen håller långsamt, och ganska tyst, på att bli en strategisk tillgång. Men politiken har ännu inte hunnit ikapp. Vi är inte vana vid att betrakta naturresurser som säkerhetstillgångar eller kritisk infrastruktur, säger hon i ett pressmeddelande från Södertörns högskola.
Rysslands invasion påverkade
Från början var det tänkt att forskningen skulle stanna vid hur skogen hänger ihop med andra områden på miljöområdet som vatten, energi och livsmedelsförsörjning. Men kort efter att hon börjat sin forskarutbildning inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina.
Allt fler av dem hon intervjuade började prata om säkerhet. Ämnet växte fram som ett tema i avhandlingen.
Med kriget försvann virkesimporten från Ryssland och Belarus. Det blev tydligt hur beroende Europa är av resurser från andra länder. De egna skogsresurserna fick större strategisk betydelse.
Skogen bidrar till stabilitet
– I kristider och geopolitisk oro blir det tydligt hur viktiga skogens olika funktioner är och hur mycket de kan bidra till att upprätthålla stabilitet. Skogen kan till exempel fungera som en buffert när det gäller energisäkerhet, säger hon.
Skogens växande nya roll innebär också nya målkonflikter.
Det fick Alessandra Giolo själv se när hon följde förhandlingarna inom Forest Europe, ett frivilligt samarbete mellan olika EU-länder om bland annat hållbar skogsförvaltning.
– På avstånd är det mycket lättare att kritisera. Men när man faktiskt sitter i förhandlingsrummet blir det tydligt hur komplext det är att få länder med olika intressen och olika historia att komma överens. Och då handlade det inte ens om bindande lagstiftning, säger hon.
Separata beslut om samma skog
I sin avhandling beskriver hon hur beslut om exempelvis energi, klimat och biologisk mångfald påverkar samma skog, trots att frågorna ofta hanteras separat. Utmaningen blir att väga samman konsekvenserna när ett mål prioriteras framför ett annat.
Vägen framåt handlar inte om att låta ett intresse väga tyngre än ett annat, betonar Alessandra Giolo.
Avhandlingen pekar på behovet av bättre samordning mellan såväl politikområden som beslutsnivåer. Hon efterlyser bättre metoder och arbetssätt för att hantera hur de olika behoven hänger ihop.
– Jag hoppas att forskningen kan hjälpa oss att se skogen som mer än en enda sektor. Skogen är en plats där alla de här intressena möts. Och om mitt arbete blir någonting som en beslutsfattare faktiskt kan använda, även i liten skala, då är jag glad, säger hon.