Staten mot kapitalet: 1,2 miljoner hektar produktiv skog på spel

”Det är extremt viktigt att förlusten av dessa skogar upphör väldigt snabbt eftersom vi inte får tillbaka dem när de är borta”, sa Skogsstyrelsens miljöstrateg Camilla Andersson i en intervju med P4 Västernorrland.  

Hon pratar inte om vilka skogar som helst. Skogarna som Skogsstyrelsen pratar om att skydda motsvarar drygt 10 procent av den årliga avverkningen, och stora delar av den berörda arealen finns i Norrlands inland. 

I näringslivet väcker uttalandet reaktioner. Magnus Berg, skogsstrategisk chef på Skogsindustrierna, anser att retoriken bygger på ett svagt fundament och att konsekvenserna av ett stopp för avverkning i dessa områden förbises.  

– Det saknas ordentliga konsekvensanalyser. Vad händer om man undantar så stora delar skog? Vad får det för konsekvenser för ekonomin och samhällsutvecklingen? Hur många arbetstillfällen och hur stort förädlingsvärde är det som försvinner?  

Magnus Berg pekar på att analyserna ofta stannar vid vad det kostar statsbudgeten att lösa in marken, utan att väga in hur råvarutillgången påverkar samhället.  

– Om man minskar tillgången på skogsråvara så slår det direkt mot företagen.  

Bilden av hotet ifrågasätts 

Att måla upp en bild av att de sista naturskogarna håller på att försvinna menar Magnus Berg dessutom är missvisande.  

– Myndigheten kommunicerar att de sista sådana här skogarna kommer att vara borta om ett visst antal år. Men då bortser man från att de inte vet vilka skogar som ligger i frivilliga avsättningar eller vad som finns i företags och privatpersoners faktiska avverkningsplaner, säger Magnus Berg och fortsätter:  

– Framför allt bortser man från att en väldigt stor areal redan är skyddad. Vi har 1,5 miljoner hektar produktiv skogsmark i reservat och drygt 1,4 miljoner hektar i frivilliga avsättningar. Det blir väldigt konstigt att säga att de sista naturskogarna avverkas – vi kommer ju inte att rulla in i reservat eller frivilliga avsättningar för att avverka skog.  

Magnus Berg understryker också att Riksskogstaxeringen visar en tydlig och långsiktigt positiv trend för både död ved och gammal skog med särskild indikation på höga naturvärden.  

– Det blir tydligt att det är någonting som inte hänger ihop. Mängden gammal skog ökar samtidigt som man påstår att läget är akut. Om det avverkas skogar med höga naturvärden är det naturligtvis allvarligt, men myndigheten saknar underlag för sin beskrivning av hur omfattande detta skulle vara.   

Han riktar kritik mot hur skiktet för sannolika kontinuitetsskogar tagits fram. 

– Det är inte en identifiering av skogar med konstaterade höga naturvärden, utan en identifiering av skogar som inte varit hyggen eller ungskog sedan 1960-talet. Sannolikhet och kontinuitet skapar inte automatiskt höga naturvärden. Myndigheten måste precisera och ha ett bättre underlag där man visar var de faktiska värdena finns.  

Skogsstyrelsen: ”Våra maskor är inte tillräckligt täta” 

Johan Åberg, medförfattare till rapporten och områdesskyddsspecialist på Skogsstyrelsen, möter kritiken. Han bekräftar att det finns osäkerheter kopplat till kartläggningen av sannolika kontinuitetsskogar, men framhåller att materialet också vilar på fältinventerade underlag.  

– Analysen bygger på tre underlag. Utöver sannolika kontinuitetsskogar ingår nyckelbiotoper registrerade sedan 1993 och länsstyrelsernas inventeringar av skogar med höga naturvärden. De två senare har vi varit ute i fält och konstaterat har höga naturvärden i varje enskilt område.  

– För de sannolika kontinuitetsskogarna, som utgör merparten av underlaget, finns en osäkerhet. Ovan fjällnära linjen har de nästan hundraprocentig träffsäkerhet vad gäller skogskontinuitet och naturvärde, medan det är mer osäkert längre ned mot kusten. Det är bland annat därför vi uttrycker oss i scenarier, säger Åberg. 

Att det redan finns ett system med avverkningsanmälningar, hänsyn och certifieringar som ska skydda naturvärden räcker inte heller, enligt Skogsstyrelsens områdesskyddsspecialist. 

– Skogsstyrelsens personal har inte möjlighet att besöka de cirka 60 000 anmälningar som kommer in varje år. Vi kanske gör fältbedömning på en procent. Det finns system för uppfångst, men maskorna är inte tillräckligt täta för att de här avverkningarna av skogar med höga naturvärden inte ska trilla igenom.  

Samtidigt lyfter Johan Åberg markägarnas eget ansvarstagande och historiska insatser.  

– Utöver det formella skyddet har skogsägarna inom ramen för certifieringen och sektorsansvaret undantagit skogar med höga naturvärden. En del av de skogarna sammanfaller förmodligen med de här 1,2 miljonerna hektaren som vi lyfter fram i vår rapport.  

Lokala konsekvenser 

När det gäller frågan om ekonomiska konsekvenser av att stoppa avverkningarna bekräftar Johan Åberg att Skogsstyrelsens rapport inte gjort någon djupare samhällsekonomisk analys.  

– Rapporten Biologisk mångfald i skogen handlar om det ekologiska tillståndet. Vi gjorde däremot i rapporten Fördjupad utvärdering av Levande skogar 2027 ett grovt räkneexempel på nationell nivå för att visa att de 26 000 hektaren, som motsvarar drygt 10 procent av den totala årliga avverkningsarealen, teoretiskt skulle kunna ersättas av annan slutavverkningsmogen skog utan att virkesvolymerna minskar.  

Han är tydlig med att det kan finnas regionala utmaningar.  

– Eftersom en stor del av dessa skogar är koncentrerade till nordvästra Sverige kan det lokalt få konsekvenser. Det kan även ge svackor i vissa trädslagssortiment eller leda till längre transporter. 

Det är just detta uppdelade synsätt som Magnus Berg vänder sig mot. Han efterlyser ett helhetsperspektiv där ekonomi och miljö vägs samman från start.  

– Om ett sågverk i Norrlands inland blir utan virkesförsörjning slår det stenhårt mot hela lokalsamhället. Det handlar om arbetsplatser, skatteunderlag och vägnät. Skogen är viktig för så många saker samtidigt: ekonomi, klimat, biologisk mångfald och sociala värden. Vi inom näringen måste alltid beakta alla dessa perspektiv samtidigt.  

Han menar att myndighetens underlag, som i praktiken förespråkar stora avsättningar utan att redovisa den ekonomiska baksidan, skapar en onyanserad debatt.