Den svenska skogsdebatten präglas av ett högt tonläge där motsatta intressen ofta påstår sig ha vetenskapen i ryggen för motsägelsefulla slutsatser.
Oavsett egen ståndpunkt ger många uttryck för att beslut och politik bygger på undermåliga eller jäviga underlag.
Därför föreslog Göran Örlander, när han agerade utredare för den statliga skogsutredningen, ett nytt system för myndigheter som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket när man ska hantera och förmedla fakta.
Fastnat i skogsutredningen
Det aktuella förslaget, som inte fanns med i regeringens skogsproposition, gick ut på att tydliggöra ett evidensbaserat arbetssätt hos berörda myndigheter.
Arbetet bör istället bygga på rådgivning och skogsägarnas initiativ och utgå ifrån forskning och beprövade erfarenheter.
I praktiken skulle det innebära att myndighetsarbetet ska styras av vetenskap och beprövad erfarenhet.
– Förslaget var att Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets instruktioner kompletteras med en skrivning om att myndigheterna i utförandet av sina respektive uppdrag ska utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet, berättar Göran Örlander för Tidningen SKOGEN och fortsätter:
– Samtidigt skulle man skapa en speciell funktion eller enhet inom myndigheten som skulle hålla i den här granskningen.
– Utifrån sina nya instruktioner bör Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets utveckla sina respektive organisationer och arbetssätt så att evidens kan tas fram av en instans inom myndigheten som inte blir direkt påverkade av resultatet, förklarar Göran Örlander.
När myndigheter gör tolkningar eller publicerar beslutsunderlag får det ett genomslag som påverkar näringsliv, markägare och skogens naturvärden.
Han drar tydliga paralleller till hur den medicinska världen hanterar svårbedömda fakta, där en oberoende granskning görs av en särskild myndighet för att säkerställa att sjukvården bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
– Jag lade in det här förslaget om evidensbaserat arbetssätt hos myndigheterna för att vi där och då tog rygg på medicinerna. Det är precis likadant där, konstaterar han.
Rådgivning framför bidrag
Ett annat förslag som utredningen föreslog handlade om att Skogsstyrelsen borde sluta sluta med riktadrådgivning, för att istället återupprätta en bred och effektiv rådgivning till skogsägarna.
Örlander ser med skepsis på system där myndigheter styrs att dela ut pengar för punktinsatser, exempelvis i form av bidrag för återvätning.
– Rådgivning bör åter bli ett viktigt verktyg för Skogsstyrelsen. Myndigheten bör göra en kraftfull satsning på rådgivning, som man exempelvis hade med kampanjen Grönare Skog, säger han om förslaget från utredningen.
Han är mycket rak i sin kritik mot den nuvarande bidragspolitiken i skogen.
– Skogspolitiken bygger på att man ska vara restriktiv när ekonomiska bidrag föreslås för att lösa saker i skogen. Arbetet bör istället bygga på rådgivning och skogsägarnas initiativ och utgå ifrån forskning och beprövade erfarenheter.
I utredningen föreslås också en större satsning på forskning kring tillämpad skogsskötsel. Ett måste, inte minst i ett förändrat klimat, menar Örlander.
En skogspolitisk lärobok
För den skogligt intresserade som vill djupdyka i svensk skogspolitik och skogsskötselns framväxt sedan 1993, skickar Göran Örlander med ett avslutande råd.
Skogsutredningens slutbetänkande är uppdelat i två volymer. Den första delen, framtagen med underlag från Skogsstyrelsen, SLU, Skogforsk och Umeå universitet, fungerar enligt Örlander som en god kunskapsbas.
Om Göran Örlander
Göran Örlander är professor emeritus vid Linnéuniversitetet och en välkänd profil inom svenskt skogsbruk som kombinerar akademisk och praktisk erfarenhet.
Förutom att leda arbetet med skogsutredningen har han bland annat jobbat som skogsstrateg på Södra och varit ordförande för Skogforsk.