REPLIK: Lars Lundqvist har ett generöst tillträde till skogsdebatten. Genomslaget och följarskaran är därefter.
Oskar Schönning har lämnat en replik på Lars Lundkvists inlägg som publicerades den 21 oktober under rubriken ”Hyggesfritt oftast krånglig väg till tät ungskog”. Åsikter som framkommer är skribentens och överensstämmer inte nödvändigtvis med redaktionens.
När jag nyligen stod upp mot hans senaste angrepp på hyggesfritt skogsbruk fick jag veta av hans lärjungar att jag inte borde grubbla så mycket, utan istället rätta mig i trakthyggesbrukets led. Allt under parollen fakta och vetenskap.
Jag tänker på det när jag sitter inklämd mellan min 17-åriga son och min 80-årige far i Trädmästarnas Iveco Daily. Vi är på väg att kolla på vindfällen från stormen Johannes på fastigheten där min farfar växte upp.
”Det är i praktiken omöjligt att lära sig hur en skog fungerar baserat bara på egna observationer”, skriver Lars Lundqvist i sitt senaste debattinlägg
”Enda undantaget” (sic!) är enligt Lundqvist plantors överlevnad och tillväxt på ett kalhygge, som enligt Lundqvist kan studeras inom fem år. (Vänner av snytbaggar, betesskador, vattensjuka eller torka, se hit!)
Reflektioner från hemskiftena
Vi befinner oss en mil från gården och hemskiftena i Hälsingland. Längs vägkanterna ser jag hur olika trädslag blandas, i olika diameter, ålder och höjd. Det är långt ifrån ”en vanlig enskiktad skog”, i Lundqvists begreppsvärld.
Det är nog bara för att han inte lyckats undervisa träden, tänker jag och blickar vidare på olika skiften skötta efter trakthyggesbrukets teoribygge.
Men trots att många gjort sitt bästa med plantering, röjning och låggallring så går blandningen i trädslag, diameter, höjd och ålder igenom även där. Det är som att Hälsingland och dess natur aldrig riktigt har hängt med i skogsdebatten.
Väl framme på våra skiften går vi upp mot en mager höjd. Nu äntligen får trakthyggesbrukets förespråkare rätt tänker jag när jag spanar i de konventionella gallringsförband min far ställt ut. De få tallar som kommit upp underifrån i ljungen har det verkligen tufft.
Men så, i en gallringslucka står de där, de vitala och fluffiga småtallarna.
Måste skicka tallarna på läskurs
Pinsamt. Jag måste genast skicka dem på läskurs, så att jag inte råkar fortsätta med ”konstiga invändningar” i skogsdebatten.
Jag tänker också på min tillväxtborr, mitt måttband och min utbildning i konventionellt trakthyggesbruk. Som yngre fick jag plantera och röja enligt trakthyggesbrukets principer och som äldre har jag sökt i den skogliga litteraturen – detta utan att ha blivit övertygat om trakthyggesbrukets förträfflighet. Tvärtom. Jag blev aldrig troende.
Visst är det viktigt att stå på andras axlar när det gäller kunskap, men det är minst lika viktigt att bidra med egna data och observationer. Vill man imponera på mig som skoglig forskare ska man presentera och föra fram egna mätningar, inte trycka ner andra med okvädesord i debatten.
Undertryckt gran
Vi vandrar vidare och ser hur granen kommer upp under tallen, exakt de egenskaper och den dynamik som ligger till grund för det blädningsbruk som skogsbranschen nu ändå tycks förespråka.
Jag vet också att jag några hundra meter fram har det exempel som nyligen togs upp i debatten – en undertryckt gammelgran. Men den har blivit friställd och ställt om till ljusbarr. Det ser ut som en julgran ovanpå gammgranen och går att se i hyggeskanter och vid gallringar även på andra ställen. Den kommer att utgöra en byggsten i de bestånd mina söner en gång ska ta över.
På väg hem hälsar vi på hos ett företag på bygden som jobbar med gödsling åt skogsbolagen. De är häftigt att höra om helikoptrarna och de miljontals kronor som bolaget bokstavligt talat strör över sina marker.
”Gillar inte när andra berättar hur vi ska sköta våra marker”
Kommer man från en bondsläkt är det lätt att dras med i den odlingstävling som skogsbruket har blivit. Ge två bönder exakt samma förutsättningar den ena kommer att lyckas bättre än den andra, det är sedan gammalt och sen får forskarna säga vad de vill.
Vi gillar inte heller när andra ska berätta hur vi ska sköta våra marker.
Får jag bara en spade och lite skit så ska jag klå trakthyggesbruket även i volymproduktion tänker jag. Förädlat plantmaterial och exoter, ge hit! Får jag dessutom använda beskärning så ska ni få se på förstastockar!
Men så lugnar jag mig och tänker att det finns andra värden. Lönsamhet till exempel. Att ta ett urval av de bäst betalda stammarna. Att följa tillväxt och återväxt och vid behov sätta in kostnadseffektiva åtgärder utifrån den stora kunskap som finns om träd, även utanför trakthyggesbrukets domäner.
Det är trots allt inga rymdraketer vi ska producera i skogsbruket.
Oskar Schönning är skogsägare och vd för arboristföretaget Trädmästarna. Oskar är ekonomie magister och har utbildning i skogsbruk från Linnéuniversitetet.