”Det ska gå fort i krig”

9 november 2006 Det ska gå fort i krig och därför kan det hända att skog och vägar skadas även under övningar. Man får inte vara dumsnål när man ersätter markägarna, säger vägmästaren på pansarregementet P 10.

”Det ska gå fort i krig”

Låst artikel för våra medlemmar

Du är inloggad på Skogen, men du saknar behörighet till detta material.

Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.

Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.

Var vänlig ladda om sidan

Vi kunde inte säkerställa om du är inloggad eller inte. Var vänlig ladda om denna sida.

Vill du läsa låsta medlemsartiklar?

Tidnignen Skogen

Då behöver du bli medlem i Föreningen Skogen. Med ett medlemskap förkovrar du dig genom exkursioner och seminarier. Du blir en del av vår gemenskap och får dessutom ta del av dina unika medlemsrabatter och förmåner.

  • Medlemskap i Föreningen Skogen (12 månader)
  • Tillgång till medlemsartiklar på skogen.se
  • Tillgång till Tips & Råd på skogen.se
  • Digitala skogsfrukostar och seminarier
  • Exkursioner runt om i landet
  • Unika förmåner och rabatter
Se medlemserbjudanden här Köp medlemskap här

Redan medlem?

Är du redan medlem i Föreningen Skogen? Då loggar du in på ditt konto här:

Någon gång om året rycker vägmästare Björn Tillberg, på P 10 i Strängnäs ut med sina maskiner. Hans uppdrag är att laga en sönderkörd väg, krossad vägtrumma eller ett sargat dike.
— Vi har ju hyvlar, lastbilar och inhyrda grävmaskiner på den avdelning som sköter allt underhåll på de stora övningsfälten. Därför får jag frågan då och då från skadereglerarna på regementet om jag kan fixa skadorna. För det mesta kan vi det. Men då gäller det att inte vara dumsnål. Vi ska ju komma igen till markägaren så varför inte lägga på en aning extra grus om det behövs på någon privat väg, menar han.

När militären ska ha övningar utanför övningsfältet, på annans mark, görs separata överenskommelser med markägarna. Övningsområdet märks ut och militären informerar om de ersättningar som betalas ut om skador uppstår. Det finns särskilda tabeller som reglerar skadorna.
— För det mesta vet soldaterna var de får köra. Men ibland kör de vilse, framförallt på natten och då kan skador uppstå. Det ska ju gå fort i krig också. Men jag har en känsla av att markskadorna och skogsskadorna har minskat. Det beror främst på att det blivit färre övningar, menar Björn Tillberg.

”Markägare säger nej ibland”
Det är inte ofta, men då och då säger en markägare nej till övning på sina marker. Markskadereglerare löjtnant Lennart Axelsson på Ing 2 i Eksjö menar dock att det oftast går bra att komma överens.

— Under de mindre övningarna med några hundra man så håller vi oss hemmavid. Där har jag lärt känna markägarna. I regel behöver jag bara ringa fyra, fem stycken. Men när de säger nej tackar vi för oss och går vidare till nästa. Vi har inte rätt att ställa krav på att få använda deras mark, säger löjtnant Lennart Axelsson.

De vanligaste skälen för en markägare att säga nej till militären är oro för naturen och fel årstid med dålig bärighet på marken. Vissa markägare har också tidigare blivit illa bemötta eller så har militären kört utan lov. Men varje sådan överträdelse utreds.
— Har våra soldater okynneskört anmäls detta och det blir något slag av påföljd. Men många gånger är det rena felkörningar, framförallt på natten. Tänk dig att på en stor övning kan det vara 1500 fordon och flera tusen soldatet igång. Misstag inträffar.

En markskadereglerare på ett förband ansvarar för ett bestämt område vid varje övning. Denne tar kontakt med berörda markägare innan övningen. Är det en stor övning kan det handla om 60-70 markägare som brevledes kontaktas. Är det mindre övningar så sker kontakten per telefon. Löjtnant Axelsson har lärt känna många markägare under åren eftersom övningarna återkommer till samma områden. Övningens syfte och omfattning beskrivs. Markägarna meddelar om de vill ha vissa restriktioner. De kan anse vissa markpartier som känsliga. Markskaderegleraren informerar också om de prislistor som militären tilllämpar vid skador.
— Efter övningen utvärderar vi markskadorna och åtgärdar dem. Vi kan göra upp att markägaren själv lagar skador om det gäller vägar och diken till exempel. Sedan betalar vi efter timtid och material-åtgång. Annars väljer vi oberoende entreprenörer. Vi använder inte egna maskiner. Det tycker jag är viktigt. En neutral part ska utföra lagningarna. Då ökar trovärdigheten, menar löjtnant Lennart Axelsson.
— En mycket viktig sak är den nöjdförklaring som markägaren får skriva under efter att skador är ersatta eller reparerade. Det gör denne efter sin egen inspektion. Och jag behöver papperet för att redovisa mina kostnader, säger han.

Ingenjörsregementet Ing 2 har ett eget speciellt bekymmer att hantera. De bygger broar. Ibland måste nya stränder tas i bruk för att öva på nya situationer. Då gäller miljöbalken som kräver dispens från strandskyddet. Generalläkaren har ansvar för miljö- och hälsoskydd och är militärens tillsynsmyndighet som avgör frågan. Men den måste alltid på remiss till länsstyrelsen, och markägaren informeras.

Militärens markskadereglerare har en särskild utbildning för sitt uppdrag. Den innehåller skogskunskap, upphandling och hur skog prissätts. Vanliga skador är påkörda plantor och skadade träd. Plantor ersätts med kostnaden för plantering och tillväxtbortfall och timret betalas efter Södras prislistor.
— Men ibland kan det bli dyrt för oss. Ett par felkörningar kan kosta upp till 10 000 kronor. Det har hänt, säger Löjtnant Lennart Axelsson, markskadereglerare på Ing 2 i Eksjö.

Text: Lars Åkerman

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Mikael blir vd på Rottne
SkogsJobb