REPLIK I vårt debattinlägg uppskattade vi att Skogsstyrelsen internt granskat rapporten om biologisk mångfald och såg positiva tecken på bättre kvalitetssäkring.
Det här är en debattartikel inskickad av Peter Holmgren och Jonas Jacobsson. Åsikter som framkommer är skribenternas och överensstämmer inte nödvändigtvis med redaktionens.
Vi listade fyra problemområden där en fortsatt förbättring och perspektivförflyttning behövs: Respekt för skogsägares verksamheter, integrerad syn på naturvård och skogsbruk, minska inflytandet av den separatistiska miljöbalken, och säkra integritet i myndigheters arbete.
Läs mer:
Skogsstyrelsen: ”Vi rättar fel, men huvudbudskapet står fast”
Men bara några dagar senare har Skogsstyrelsen ännu en gång publikt gett oss exempel på samtliga dessa djupgående problem – i såväl riksmedia, i nya rapporter och i repliken på vår debattartikel.
Låg kvalitet
Kvaliteten på arbetet är oacceptabelt låg. Konsekvenserna för vår viktigaste basnäring när Skogsstyrelsen går bort sig i analyser och propåer är mycket allvarliga.
Magnus Wiklund, chef för Skogsstyrelsens Skogsavdelning, har skrivit en märklig replik. Den interna granskningen visar att det saknas data för att backa upp påståendet att det idag ”sker en betydande avverkning i skogar med potentiellt höga naturvärden”. Men i stället för att ta till sig denna kunskap håller han krampaktigt fast vid tidigare påståenden att ”läget för den biologiska mångfalden är allvarligt”.
Det finns enligt granskningen inget stöd för att myndighetens kartbaserade klassificering ”sannolik kontinuitetsskog” innebär höga biologiska värden i verkligheten. Granskningen visar tvärtom att en stor del av den klassificerade arealen inte uppfyller kriterier som används för att identifiera skogar med höga naturvärden.
Med stöd av Riksskogstaxeringens fältdata konstateras att endast 41% av de sannolika kontinuitetsskogarna når upp till krav som ställs för att skogen skall klassas som naturtyp enligt EU:s Art- och Habitatdirektiv. Dessa krav på naturlighet och begränsad mänsklig påverkan är inte speciellt höga, vilket innebär att en klar majoritet av de skogar Skogsstyrelsen klassificerat som sannolika kontinuitetsskogar är ordinär, ofta slutavverkningsmogen skog.
Naturligtvis avverkas en del av dessa bestånd varje år som en del av normalt skogsbruk, samtidigt som naturhänsyn tas och frivilliga avsättningar görs där det faktiskt finns anledning till detta. Frågan som behöver ställas, och som Skogsstyrelsen undviker, är ifall det överhuvudtaget avverkas någon signifikant areal av skog med höga naturvärden?
Varnar för spekulationer
Med de data som använts går det inte att dra slutsatsen om betydande avverkningar av skog med höga naturvärden och det har Skogsstyrelsens egna experter visat.
Trots detta påstås fortfarande i den nu reviderade rapporten Biologisk mångfald i skogen att ”Om inga ytterligare arealer skyddas innebär de senaste årens avverkningstakt att hela den areal av kända skogliga värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar på produktiv skogsmark nedan fjällnära som i dag bedöms sakna någon form av skydd – 1,2 miljoner hektar – skulle vara avverkad inom ungefär 47 år”.
Även här varnar den interna granskningen för uppenbara spekulationer. ”Det är exempelvis inte möjligt att med dagens underlag sätta den beräknade framtida avverkningen i relation till den totala arealen skog med motsvarande naturvärden, inklusive den betydande areal som redan finns inom olika former av skydd och avsättningar.”
Men Wiklund framhärdar i sin replik att ”de huvudsakliga slutsatserna kvarstår i den reviderade versionen som nu är publicerad”, det vill säga att stora arealer skog med höga naturvärden avverkas varje år, samt att läget för den biologiska mångfalden därmed är allvarligt.
Det som är allvarligt är snarare faktaresistensen i Skogsstyrelsens ledning.
Som om inte detta vore nog har Skogsstyrelsen även i dagarna släppt den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Levande skogar. Rapporten om biologisk mångfald utgjorde ett betydande underlag för utvärderingen, som nu slussas in i den övergripande rapporteringen av alla miljömål.
Utvärderingen är en sorglig upprepning av den ogiltiga analysen som görs i rapporten om biologisk mångfald i skogen. Samma slutsatser dras, baserat på samma otillräckliga data och samma felaktiga analys.
Positiva trender väger lätt
Återigen sprids mantrat att ”läget för skogens biologiska mångfald är allvarligt”, utan att det går att förstå hur myndigheten kommit fram till detta påstående.
Särskilt som det ändå finns passager i rapporten som antyder att det finns gott om positiva trender, men dessa väger tydligen lätt gentemot den felaktiga analysen om avverkning av skogar med höga naturvärden.
Det hindrar inte heller myndigheten att presentera beräknade skattefinansierade kostnader på 167 miljarder för att sätta av 1,85 miljoner ha skog vilket dessutom, förutom de direkta kostnaderna, åsamkar samhället ännu större ekonomiskt bortfall. För att inte tala om de minskade möjligheterna för klimatomställningen.
De fyra områden som vi tog upp i vår debattartikel skulle kunna vara en del av en mer konstruktiv myndighetsutövning. Men problemen verkar sitta djupare än så.
Det är hög tid för ansvarsutkrävande.
Peter Holmgren, FutureVistas AB – konsult om skogsbrukets hållbarhetsutmaningar, tidigare bl.a. generaldirektör för Center for International Forestry Research, CIFOR.
Jonas Jacobsson, tidigare skogschef AssiDomän AB och internationell rådgivare. Forskar om skogens utveckling.
Båda är skogliga doktorer och ledamöter av Kungliga skogs- och lantbruksakademien.