Flera anläggningar har redan tvingats stänga och Johan Freij, oberoende senior rådgivare, varnar för att botten ännu inte är nådd.
En mörk lägesbild för svenska sågverk
Det är svettigt för Nordens sågverk, och hösten har kantats av flera dystra besked från branschen, vilket vi rapporterat om löpande. I Finland stänger Stora Enso sågverket Veitsiluoto i Kemi permanent, ett beslut som berör ett sextiotal anställda och som bottnar i pressad lönsamhet.
På hemmaplan har Moelven beslutat att stänga sin åttioåriga såg i Årjäng med 38 anställda, trots tidigare försök att effektivisera genom att ställa om till enbart furu och flytta klentimmersågningen.
Även andra stora aktörer drar i handbromsen. Holmen har varslat 18 av 30 anställda vid klentimmersågverket i Linghem, och Södra inleder förhandlingar om övertalighet för 25 medarbetare.
Det följer i spåren av tidigare nedläggningar under året, där Vida exempelvis stängde sågverken i Urshult och Orrefors, vilket Danske Bank fördjupade sig i genom sitt senaste skogliga nyhetsbrev.
Därtill lade Bergkvist Siljan ner verksamheten i Mora efter mer än 130 års drift.
Mönstret i branschens rapporter är i tungt. Det är i dag få sågverk som är tillräckligt lönsamma.
Därför ser det ut som det gör
Orsakerna till den pressade situationen är flera, men i grunden handlar det om en svårnavigerad krock mellan stora investeringar och en riktigt tuff marknad för sågverk.
Johan Freij förklarar att när sågverken senast tjänade riktigt bra med pengar, under pandemiåren, fattades många omfattande investeringsbeslut. Det ledde i sin tur till kraftiga kapacitetsökningar på flera sågverk.
När dessa investeringar väl rullade ut på marknaden dök trävarupriserna brutalt, inte minst i samband med krigsutbrottet i Ukraina.
Initialt fanns en tro på att marknaden skulle komma tillbaka, men de låga trävarupriserna har bitit sig fast samtidigt som virkespriserna har rusat.
Marknaden tyngs av en svag internationell byggkonjunktur. I USA har räntorna skjutit i höjden, vilket pressar byggandet från svaga nivåer. Dessutom råder det kaos i Mellanöstern, vilket har raderat ut en stor del av efterfrågan på den svenska furan.
Det är därmed granen, vars avsättning i stor utsträckning är beroende av Europa, som nu får bära lasset.
Krisen drivs dock inte enbart av sviktande konjunktur, utan även av en strukturell virkesbrist.
När Vida drog ner sin produktion angavs orsakerna vara en långsiktig obalans mellan produktionskapacitet och råvarutillgång, vilket Danske Bank går in närmare på i det tidigare nämnda nyhetsbrevet.
Framtiden för pressade sågverk
Utsikterna för närtiden är krävande. Enligt Johan Freij är det oundvikligt med fler dystra besked framöver.
– Det kommer att läggas ned fler sågverkslinjer, det kan vi nog vara helt säkra på, konstaterar han.
Historiskt sett har stängda anläggningar sällan startats upp igen i Sverige. Enligt Freij säljs eventuell modern utrustning ofta vidare utomlands då de skräddarsydda systemen är svåra att foga in på andra platser i landet.
I de fall produktion läggs ned, styrs tillgängliga volymer istället om till andra, mer effektiva linjer inom koncernen.
Att omoderna, ineffektiva såglinjer slås ut under lågkonjunkturer är både naturligt och förväntat, menar Freij. Hans huvudsakliga oro rör i stället de moderna anläggningarna som har finansierat stora kapacitetsökningar med lån.
När räntorna nu stiger ökar kapitalkostnaderna.
– Det som inte får hända, och det som jag är lite orolig för, är att det är välinvesterade sågverk som kastar in handduken. Det hade varit fruktansvärt illa, understryker Johan Freij.
Han påminner om att den svenska och nordiska sågverksindustrin ligger i topp rent tekniskt jämfört med resten av världen. Nu krävs det att trävarumarknaden och efterfrågan tar fart igen. Sveriges hemmamarknad ser ut att gå en ljus framtid till mötes, och Johan Freij bedömer att den kommer att vara ”bra till riktigt bra” framöver.
Utmaningen är dock att stora delar av produktionen exporteras. Den brittiska ekonomin haltar, vilket skapar osäkerhet, men Johan Freij väljer ändå att se ljust på Europas potential att återhämta sig. Europa är sågverkens i särklass viktigaste exportmarknad.
– Folk får skratta åt mig, men jag tror ju att det kommer att bli bättre i Centraleuropa, avslutar han.