Trots den interna kritiken av påståendet om att avverkningen av värdefull skog fyrfaldigats, står myndigheten fast vid sin rapport.
Även med analysen som grund kvarstår rapportens huvudsakliga slutsats.
Magnus Viklund, chef på Skogsstyrelsens skogsavdelning
I våras publicerade Skogsstyrelsen rapporten Biologisk mångfald i skogen, som var avsedd som underlag till den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Levande skogar.
Läs även:
Vite hotar vid huggning
Rapporten fick stor uppmärksamhet i riksmedia, där det bland annat hävdades att avverkningstakten i kända värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar fyrfaldigades mellan 2022 och 2023.
Men inför den slutliga utvärderingen lät myndighetens egen statistikenhet granska underlaget.
Resultatet visar att rapporten bygger på ett direkt räknefel. Med korrekta siffror går det inte att belägga vare sig en ökning eller en minskning av avverkningstakten.
Därtill kritiseras metodiken: data har samlats in vid olika tidpunkter och för helt olika syften. Det största underlaget, ”sannolika kontinuitetsskogar”, bygger enbart på att marken inte kalavverkats sedan 1960.
Någon faktisk inventering av naturvärden i dessa områden har inte gjorts.
Skogsstyrelsen står fast vid slutsatsen
Trots de uppdagade bristerna tänker myndigheten inte dra tillbaka rapporten, utan nöjer sig med att uppdatera den med förtydliganden.
”Även med analysen som grund kvarstår rapportens huvudsakliga slutsats. Läget för den biologiska mångfalden i skogen försämras av avverkning av skogar med lång skoglig kontinuitet och höga naturvärden och vi behöver åtgärder för att vända den utvecklingen”, säger Magnus Viklund, chef på Skogsstyrelsens skogsavdelning, till ATL.
Han framhåller också att det beräkningsfel som gjordes inte rör sig om något systematiskt fel:
”Det finns ingen anledning att tro att det finns några systematiska fel. Men vi behöver dra lärdom av både det konkreta räknefelet och hur analysen i rapporten kvalitetssäkrades.”
Omfattande metodbrister bakom slutsatserna
Kritiken mot Skogsstyrelsens analysarbete handlar dock om mer än bara enskilda räknefel.
När skogsprofilen Peter Holmgren granskar rapporten lyfter han fram hur karteringen av ”sannolika kontinuitetsskogar” ger en snedvriden bild av verkligheten.
”Kartmaterialet har dålig precision och många skogsområden som inte har kontinuitetskaraktär har inkluderats. När sedan avverkningar registreras så gäller dessa i hög grad sådana skogar vilket leder till felaktiga slutsatser om att kontinuitetsskogar försvinner”, skriver Holmgren.
Han pekar även på att rapporten helt förbigår de positiva effekterna av den naturhänsyn som byggts upp sedan 1993 års skogspolitiska beslut, samt att analysen exkluderar södra Sverige.