Lövindustrin trängd från alla håll

”Lövindustrin trängd från alla håll” är skriven av Bengt Ek och publicerades först i Tidningen SKOGEN nr 1 2000. Det här är en del av serien ”Årsringar” där vi lyfter fram material ur tidningens arkiv.

Naturvårdsverket har givit länsstyrelserna klartecken att köpa 10 211 hektar ädellövskog för att göra reservat de närmaste två till tre åren. Inom tio år kan 20 procent av ädellövskogen vara skyddad.

I första hand är Naturvårdsverket ute efter just de ädellövskogar som brukas aktivt och kunnigt. I en ny rapport slår verket fast att det är de större sammanhängande skogarna som är mest intressanta; bokskogar över 10 hektar.

– Man kunde åtminstone avvakta ekskadornas utveckling, anser Nils Bylund, ordförande för föreningen Svenska Lövsågverk som företräder större delen av lövsågarna i Sverige.

Statens jakt på lövskogsreservat är nämligen bara ett av flera nya hot mot näringen. I våras började ekdöden uppträda även i Kalmar län, landets största eklän. Döda ekar kan inte sågas, de lämnas till insekter och fåglar. Hur skadorna kommer påverka utbudet av färskt ekvirke har ännu ingen någon aning om.

Den svenska industrin pressas även av en ökande global efterfrågan. I norra Tyskland står snart ett mycket stort lövsågverk färdigt. Det är byggt med statliga subventioner och riskerar inte bara att försvåra dagens import till Sverige. Även svenska leverantörer kan lockas av höga priser som subventionerna driver fram.

Läs även:
Än finns utrymme för yxan

Ersätter tropiskt

I andra länders ögon är den svenska ädellövskogen mycket uthålligt brukad. Därför har den blivit eftertraktad som ersättning för tropiskt virke.

”Skövelvirket” tryter när träkunderna börjar ställa miljökrav, när lättillgängliga regnskogar blir nedhuggna och när andra regnskogar blir reservat eller börjar brukas uthålligt.

Den ökande efterfrågan driver priserna uppåt. Till gagn för skogsbrukarna, men den svenska industrin känner sig hotad.

– På kort sikt är den ökade efterfrågan naturligtvis bra för skogsägarna. Men på längre sikt finns risken att svenska sågverk som är helt beroende av bok slås ut, säger Bo Björnestrand, inköpare på Tarkett som gör parkettgolv.

– Även parkettindustrin är känslig. Blir utbudet för litet och priserna för höga måste företagen titta på andra lösningar.

Vilka de blir vill han inte spekulera i, men det är ingen hemlighet att Tarkett till hälften är franskt. Finns risken för en utflyttning?

– Om bokvirkesmarknaden blir för svår kan parkettindustrin såga mer ek, säger han avvaktande.

Eken hotas inte på samma sätt av reservatsbildning eftersom eken ofta växer insprängd i annan skog. Men ekskadorna gör att utbudet i framtiden blir osäkert.

Ovanpå hoten från reservat, ekdöd, asiatisk efterfrågan, subventionerade sågar i utlandet och den vardagliga naturvårdshänsynen hotar på sikt även vilttrycket. Idag är det få skogsägare som försöker få helt ny ädellövskog att växa upp mellan benen på älg och rådjur.

Kovändning

Alla dessa hot drabbar en lyckad del av skogsindustrin. Virkespriserna är betydligt högre än för barr och även om en del rundvirke exporteras förädlas en stor del av eken och boken till färdig produkt i Sverige.

Rundvirke importeras också från länderna runt Östersjön. Det skapar både sysselsättning utanför storstäderna och exportinkomster.

Strategin att anlägga stora ädellövskogsreservat är något av en kovändning i skogspolitiken. Det är bara drygt 15 år sedan staten slog fast en helt annan strategi för att bevara ädellövskogen än att göra om den till reservat.

Det går att både bruka och bevara ansåg man när ädellövskogslagen lades fast år 1984. Lagen sade att avverkad ädellövskog ska ersättas med ny. Syftet med ädellövskogslagen är att bevara ädellövskogen i nuvarande areala omfattning samt med oförändrad trädslagssammansättning.

Detta sker bäst genom ett aktivt ädellövskogsbruk. Det betonas i riksdagsbeslutet att ädellövskogen har en stor betydelse för skogsnäringen och producerar värdefullt virke som annars måste importeras. Ädellövskogen har dessutom stor betydelse för friluftslivet, är kulturhistoriskt intressant och av stor betydelse för faunan och floran.

– Vi var glada åt ädellövskogslagen som numera är en del av skogsvårdslagen, säger Åke Pettersson, råvaruansvarig på Kährs som förädlar 500 m³to till parkettgolv varje dygn. När ädellövskogslagen kom började skogsägarna sköta ädellövskogen.

Betalar för certifiering

Han hyllar lagen även för naturvårdens skull: Så länge skogen brukas klokt kan naturvärdena bevaras utan så stora reservat som Naturvårdsverket föreslår, anser han. Det krävs bara att skogsägare, virkesköpare och myndigheter samverkar aktivt.

Kährs och de andra lövsågverken sitter hårt klämda mellan behovet av råvara och behovet av en miljöduglig profil.

– Våra köpare, till exempel i Spanien, frågar om virket är uthålligt producerat. Vi jobbar för att få med skogsägarna på certifiering. Bland annat genom att betala tio kronor mer för virke som kommer från skogar med grön plan eller certifikat enligt något av de två miljöcertifieringssystemen. Vi stimulerar över huvud taget ett aktivt brukande av ädellöv.

– Jag ser ingen konflikt mellan brukande och naturskydd. Det finns ingen brist på grov knotig ek. Den avstår industrin från. Och ekförrådet i skogen bara växer.

Av oro för sin miljöprofil vill ingen inom ädellövskogsindustrin gå till alltför hårt angrepp mot Naturvårdsverkets planer. Men samtidigt känner sig lövsågverken övergivna av det övriga skogsbruket.

Storindustrin och skogsägarrörelsen säger inte ifrån på skarpen. Är man beredd att offra ädellövindustrin för att förbättra miljöprofilen hos barrskogsbruket?