Än finns utrymme för yxan

”Än finns utrymme för yxan” är skriven av Bengt-Åke Alriksson och publicerades först i Tidningen SKOGEN nr 1 1993. Det här är en del av serien ”Årsringar” där vi lyfter fram material ur tidningens arkiv.

SKOGEN besökte en slutavverkning i Sokolskij-området, öster om floden Volga, i norra Ivanovo. (Det ligger ungefär i höjd med Jönköping i norra Småland.)

Lär mer:
Djup kris för ryska skogssektorn – Kina kapar inköp

Skogsförvaltningen disponerar 90 000 hektar produktiv skogsmark och sysselsätter totalt 360 personer. Årsavverkningen är trots de goda skogsmarkerna så låg som 120 000 kubikmeter, motsvarande 1,3 kubikmeter per hektar och år.

Formellt sett är skogen underställd lantbrukets administrativa ledning. Därmed sagt att skogsbruket är eftersatt. Men föryngringsmässigt har man en hög ambition. All skogsmark återplanteras efter avverkning och man driver sin egen plantskola med självförsörjning av tall- och granfrö från den egna förvaltningen.

Även röjning av plant- och ungskog förekommer. En fjärdedel av virkesfångsten uppges härröra från gallring. Men några egentliga skogsvårdande gallringar syntes inte till vid SKOGENS besök, trots att det fanns täta tallplanteringar i 20-årsåldern.

Allt ris bränns på hygget

En egentlig skogsvårdslag har hittills saknats i Ryssland. En sådan är på gång, men behovet kan man ifrågasätta, eftersom det ändå finns en uppsjö av detaljerade skötselföreskrifter.

Utöver föryngringsplikten är t ex hyggesstorleken reglerad och bardominerade bestånd får inte slutavverkas i bredare skiften än 100 meter.

Men vissa detaljföreskrifter har fått närmast bisarra konsekvenser. Allt ris och hyggesavfall måste genast efter avverkning brännas på hygget. Riset utnyttjas aldrig för att öka maskinernas bärighet, trots att skogarna oftast domineras av fuktiga och obäriga sedimentmarker med hög finjordshalt.

Ryska skogsmaskiner baseras nästan uteslutande på stridsvagnschassin. Körskadorna blir nästan brutala. Inte ens i gallring får egentligen riset lämnas kvar. Det är något av en logisk kullebytta, eftersom bränning av riset både ger körskador och utarmar markens näringsförråd.

Åtgärden motiveras luddigt med att det ryska folket inte accepterar risiga hyggen, samt att kvarlämnat ris ökar brandrisken under sommaren.

Men brandrisken är egentligen inte större än hemma. Problemet är att folk i allmänhet är väldigt slarviga med eld i naturen. I Sibirien är eldsvårorna ett permanent påtagligt hot. Varje år brinner lika stor areal upp som vad skogsbruket avverkar.

Än finns utrymme för yxan…

1. Stammarna släpas ut på hygget med en stropplunnare, byggd på ett stridsvagnschassi. Maskinföraren var mycket riktigt stridsvagnsförare i lumpen!

2. Väl ute på hygget tar ett gäng raska pojkar vid och kvistar träden med yxa, samt kapar toppen. Riset eldas sedan upp. Inga grova kvistar får lämnas kvar!

3. De terränggående lastbilarna kör ända in på hygget där avlägget placerats. En bak- och frontlastande maskin lastar hela buntar av stammar åt gången. Den griper bakom sig, lyfter över sig själv och lossar framför sig.

4. ”Kostnaden för fällning och kvistning, samt transport till virkesterminal är ca 900 rubel per fastkubikmeter på bark”, säger skogsbruksingenjör Sergej Miheechev, chef på distriktet. Det skulle motsvara 15 kronor per kubikmeter!

5. Skogskojan tas med ut till hygget, eftersom det är 4 km ut till ”riktig” väg. Trångt om saligheten och svårt att torka kläderna!

Terränggående lastbilar

Skogsbruksingenjör (jägmästare) Sergej Miheechev är ansvarig för 56 000 hektar på sitt distrikt.

Han uppger att det genomsnittliga slutavverkningsbeståndet är drygt 80 år och håller 250 kubikmeter i virkesförråd per hektar. Hyggen större än fem hektar får inte tas upp.

Avverkningen bygger på helstamsuttag och upparbetning i sortiment sker på virkesterminal i anslutning till flodhamn. Vägnätet är dåligt utbyggt, trots välbalanserade skogsmarker.

Terrängtransport sker inte som hos oss med skotare, utan med den förhärskande typen av terränggående lastbilar, som nu utgör en bristvara i Ryssland.

Dessa har en imponeraande framkomlighet och hög bärighet, kör och tar sig fram i terrängen trots två meters snö och sönderkörda basvägar. Lastkapaciteten är 30 ton och stamlängder upp till 32 meter kan hanteras.

Virkesavlägget är mitt på hygget och lastningen sker med en specialbyggd bandgående lastare, försedd med en både front- och baklastande hydrauldriven grip. Maskinen behöver därför inte vändas, utan lyfter istället stammarna över sig.

På hygget jobbar två ”brigader” i skift med fem personer i varje. En fällare med motorsåg och assistent samt tre raska pojkar med kvistyxor!

Hög status

Skogsarbetarna jobbar åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan under hela vintern, fr o m november. Det är bara hemma-ren som man har lediga lördagar.

Jämförelsevis är skogsarbete i Ryssland idag vad skogsarbete var i Sverige på 50-talet – ett respekterat yrke med status. För ryska förhållanden är lönerna goda – inte sällan bättre än en akademikers!

Räknat i västvaluta är dock lönerna mycket låga och sjunker i takt med den galopperande inflationen. I skrivande stund är en normal månadslön i Ryssland ca 8 000 rubel i månaden (130 kr/mån). En skogshuggare kan tjäna uppemot 20 000 rubel per månad.

Extremt billig olja

Vad kostar då virket att avverka?

– Fällning och kvistning kostar ca 50 rubel per fastkubikmeter på bark (m³fpb). Total avverkningskostnad och terrängtransport till virkesterminal ligger på 900 rubel, hävdar jägmästare Sergej Miheechev.

(Det skulle överfört till svenska kronor, via aktuell dollar-kurs, motsvara ca 15 kr/m³f!) Man räknar således på otroligt låga oljepriser för den inhemska terrängtransporten.

Vidaretransport med båt på Volga ut genom kanalerna till St Petersburg i Finska viken kostar ca 800 rubel, påstår Sergej. Sedan tillkommer det rotnetto på 1 000 rubel som förvaltningen vill ha för virket.

Totalkostnaden, fritt St Petersburg, sägs understiga 3 000 rubel per kubikmeter, d v s en 50-lapp. Men denna summa avser kubikmeter under bark, som är den vanliga enheten vid virkesförsäljning.

Ovanstående siffror skall tas med en nypa salt, eftersom det avser intern rysk prissättning. Exportpriser är en annan sak och räknas i dollar. Bl a gäller inte längre gamla tariffer för flodtransporter, utan även rederierna vill ha ut betalning i dollar.