Här passar kantföryngring

På sina 170 hektar produktiv skogsmark försöker Arne Enarsson i Kallinge utanför Ronneby i Blekinge så långt det är möjligt att ta tillvara på det som skogen ger genom självföryngring.

– Det finns flera mervärden med att gynna den lokala proveniensen. Dels är plantorna gratis, dels är de anpassade för just den marken där de växer, säger han när vi träffas i hans välskötta skog.

Det blåser mellan stammarna och här och var syns spår av tidigare stormar, men på det stora hela brukar Arne klara sig ganska bra, berättar han.

– Varje år blir det en del som blåser ned, så det finns alltid något att syssla med, säger han.

Arne är den tredje generationen på skogsgården och förutom hundra ärvda hektar produktionsskog har han köpt till 70 hektar. Ungefär 80 procent är gran, tio procent tall och resten löv.

Till skillnad från den tillköpta skogen hade föregångarna inte huggit så mycket i den ärvda skogen, vilket gör att åldersfördelningen på fastigheten blev bättre. Även inom de olika åldersgrupperna blev det en mer diversifierad skog, vilket är viktigt ur ett riskspridningsperspektiv.

Under sina yrkesverksamma år drev Arne en mindre mjölkgård, men den har hans son tagit över så nu ligger hans fokus helt och hållet på skogsskötseln.

– Jag läser på och passar på att ta del av de senaste rönen och sedan försöker jag omsätta det i min egen skog, säger han.

En metod som Arne har provat är så kallad kantföryngring, det vill säga naturlig fröspridning från äldre skog ut på kalmark, invid en beståndskant som gränsar mot hygge. Han säger att det finns både ekonomiska och produktionsmässiga skäl till det, men ser det som en trevlig bonus att den mjuka övergången mellan hygge och kvarvarande skog också är bra ur naturvårdssynpunkt.

Hittills är han nöjd med utfallet.

– Jag har kommit fram till att kantföryngring passar bra för min egen del, bland annat eftersom jag har mycket fuktig mark. Däremot är jag inte främmande för trakthyggesbruk på de torrare partierna. Där fungerar det inte med kantföryngring, eftersom det mest blir ormbunkar och buskar.

Om man vill börja kantföryngra kan det vara bra att utnyttja trasiga stormkanter och luckor, tipsar Arne. Ofta kommer plantorna bättre i en oregelbunden kant än i en rak hyggeskant, förklarar han, så han försöker att inte städa i onödan.

– Dessutom är en rak kant känsligare för nästa storm, tipsar Arne.

För att högskärmsträden inte ska trycka ned de nya plantorna är det viktigt att ta ned dem i tid, och det här sättet att bruka skog kräver en hel del närvaro och ständiga åtgärder.

– Jag räknar med att jag ägnar en månads heltidsjobb på bara kantföryngringen, säger Arne.

Han är över huvud taget en aktiv skogsägare som försöker göra det mesta av det manuella arbetet på egen hand, till exempel röjning och plockhuggning.

– Vid slutavverkning lejer jag in Södras entreprenörer, men vid gallring föredrar jag att anlita en granne som har en mindre gallringsmaskin.

Där Arne bor och har skog är vägnätet väl utbyggt, berättar han.

– Det är en stor fördel och skapar den tillgänglighet som krävs även vid gallring och slutavverkning. Nu när vi ser mer inslag av extrem nederbörd blir bärigheten allt viktigare.

Arne och många grannar upplever ett relativt hårt betestryck från framför allt rådjur, men älgskadorna är inte så omfattande. Här framhåller Arne vikten av det förebyggande arbetet med att dels engagera sig i avskjutningen, dels se till att lämna kvar viltbete.