Att plantera träd har länge ansetts vara en berömvärd handling. ”Den som planterar ett träd har inte levt förgäves” sägs en kinesisk tänkare ha sagt. Dock har under senare decennier skarp kritik börjat riktas mot planteringar. ”Riktig skog” skall åtminstone vara naturligt föryngrad. Hur ser det ut i världen?

Den mest brukbara statistiken om planteringar samlas in av FAOs Forest Resources Assessment, som kommer vart femte år. Tabellen nedan ger en bild av dagens kunskapsläge. Med ”plantering” vill jag visa alla skog som kommit upp med mänsklig hjälp.

Tabell 4.1: Planteringar (”man-made forests”). (miljoner ha)

Planteringar (eller ”man-made forests”) i exempelvis norra Europa innebär egentligen intensiv skötsel och ibland byte av trädslag. Det som är av störst intresse att diskutera ifråga om planteringar är de snabbväxande planteringarna som finns i tropiska och subtropiska områden. Det är dessa som förväntas påverka– och redan har påverkat – det globala skogsbruket. I Veracel i Brasilien sägs genomsnittsproduktionen i eukalyptusplanteringarna vara 50-60 m³/ha/år (kubikmeter per hektar och år).

I Brasilien finns fabriker som ligger nära kust med en planterad areal på 100 000 ha runt fabriken.  Naturligtvis blir det mycket billigare att få fram råvara än i Sverige.

Av all skog i världen så skall alltså 8 % vara planterad. Enligt gammal statistik är hälften av planteringarna barrträd, varav hälften är tall. Planteringar är av stor vikt i många länder. I Sydafrika ger de 100 % av industriveden och i Nya Zeeland 99 %. I Brasilien beräknas planteringar ge 90 % av industrivedsproduktionen. Trots det väldiga Amazonas!

Både över- och underdrifter

Det bör påpekas att siffrorna i tabellen har vissa brister. I siffrorna ingår planteringar i till exempel. Sydamerika som växer över 50 m³ per ha och år. Men det finns också mycket planteringar som är misslyckade. Många länder i Syd har ofta gett överdrivna siffror på planterad areal.

I Europa har siffrorna ibland varit i underkant. Efter kritik mot planteringar som kom för några år sedan ville många länder hellre rapportera om ”semi-natural” skog än om planteringar.

Cirka 50 % av planteringarna klassas som plantager. Det vill säga planteringar som sköts närmast som jordbruk. Merparten finns i Asien och framförallt i Kina (65 %). Dock tvivlar jag på att merparten av dessa plantager i Asien håller brasiliansk kvalité.

Tidvis har mycket av planteringarna i exempelvis Kina varit misslyckade. En forskare har hävdat att den verkliga produktionen i tropisk/subtropiska planteringar var 2,7 m³/ha/år. Cirka 44 % av plantagerna består av exoter. I Sydamerika finns bara plantager och av dessa är 95 % exoter.

Från ökning till minskning

Under den senaste tioårsperioden uppges att planteringsarealen ökat med nära 3 miljoner ha per år. Merparten av planteringarna har etablerats i Asien. Dock rapporteras nu att den årligen planterade arealen minskat i alla regioner utom Afrika. Planterad areal ökar nog, men det tycks gå långsammare än vad som ibland prognostiserats. Men 2 miljoner ha (hektar) med planteringar kan producera lika mycket ved som Sveriges skogar.

Den stora potentialen ligger alltså ofta i att plantera exoter eftersom dessa ofta växer mycket snabbare än inhemska arter. Ett skäl kan vara att de ofta är utsatta för mindre angrepp av sjukdomar och skadedjur än inhemska arter. Exoter har en ”smekmånadsperiod”. Inhemska arter i tropikerna kan ofta inte planteras i slutna bestånd eftersom de kan drabbas av alltför mycket angrepp.

Potentialen beror inte bara på att exempelvis eukalyptus i sig alltid växer snabbare än inhemska arter. Hög tillväxt kräver ofta maskinell markbearbetning, gödsling, maskinell ogräsrensning och förädlade plantor. Det är alltså fråga om mycket intensiv skötsel. De planteringar vi talar om här liknar mera jordbruk än skogsbruk.

Sociala konflikter kan uppstå

Succéhistorierna kommer ofta från stora företag, som med kraft och beslutsamhet etablerat planteringar. Det blir dock ofta sociala konflikter när markanvändningen ändras i stor skala.

Planteringar i många länder startade ofta som statliga planteringar, eller i alla fall med statligt stöd. Under senare tid har mycket privatiserats. Myndigheterna letar nu ofta efter incitament, som ger privata intressen motivation att investera i planteringar.

Mycket talas som nämnts om de snabbväxande planteringarna i syd av eukalyptus och akacia (”fast-wood”). Dessa har ofta en omloppstid på 7-10 år. Det finns också en kategori med snabbväxande planteringar av tall. Dessa växer inte lika explosionsartat som eukalyptus och har ofta en omloppstid på 20-30 år och en tillväxt på 18-24 m³/ha/a.

Fast–wood har planterats i relativt stor skala i Brasilien (cirka 30 %). Chile, Argentina, Uruguay, Portugal, Spanien, Sydafrika, Kongo, Indonesien Vietnam, Indien, Thailand, Malaysia, Kina, Madagaskar och Filippinerna. Totala arealen med eukalyptus är 20-25 miljoner ha och av akacia ca 4 miljoner ha.

Bland länder med snabbväxande tallplanteringar kan nämnas USA:s sydstater, Nya Zeeland, Australien, Chile, Spanien och Sydafrika. Men de finns också i mer tropiska länder som Brasilien, Malawi och Zimbabwe. Totala arealen med snabbväxande tallplanteringar kan nog vara i storleksordningen 40-45 miljoner ha, varav merparten i USA och Kina. Allt i Kina är nog inte snabbväxande. Den mångomtalade arten Pinus radiata täcker bara cirka 4 miljoner ha.

Planteringar ses som problem

Det riktas mycket kritik mot planteringar. Naturskogar skall vara värdefullare. Det sägs bland annat att planteringar konsumerar mycket vatten, att marken sugs ut på näring, att erosionen kan öka och att produktionen kan sjunka över tid. Planteringarna är monokulturer och ofta exoter. Detta ses ibland som ett stort problem.

Det sker nu vissa svampangrepp på eukalyptusplanteringar i Brasilien och Acacia mangium i Asien. Dock ingen katastrof. Miljöproblemen tycker jag är hanterbara. De sociala problemen är allvarligare. Ändrad markanvändning leder ofta till att de svagaste drabbas negativt. Detta borde vara lösbart om viljan finns.

Trots vissa problem överväger nog fördelarna med planteringar nackdelarna i både nord och syd. Förutsatt förstås att det sker på lämpliga marker.

I tropikerna är skogsbruk i naturskog en mycket komplicerad affär. Planteringar är trots allt mer okomplicerat och ger också primärt den produkt som efterfrågas. Därför är det naturligt att alltmera av vedproduktionen kommer från planteringar (åtminstone i syd). I de boreala naturskogarna med få arter är det lättare att utnyttja den naturliga skogsvegetationen.

Ursprungligen var människan samlare av mat (växter, djur, fisk). I dagsläget odlas det mesta vi äter. I fråga om ved så samlar vi fortfarande in 60-75 % av den ved vi använder. Skall vi fortsätta att samla in ved eller skall vi försöka öka odlingsgraden?

Enligt dagens trender kommer svenskt skogsbruk att möta hårdnande konkurrens från planteringar i syd. Det gäller framförallt ved för massa och papper. Åtminstone i ett kort perspektiv tycks sågtimret kunna klara sig bättre.

Det vi kan vara säkra på är att potentialen i syd är stor. I Argentina finns 40 miljoner ha som skulle kunna beskogas. Med den här utvecklingen kommer trycket på naturskogen – åtminstone i norr – att minska.  

REIDAR PERSSON, småskogsbonde, med lång erfarenhet av skogligt bistånd.