Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Tidsbegränsat erbjudande
Första månaden för 9 kronor! Prenumerera på Tidningen SKOGEN och lås upp skogliga nyheter varje dag. I över 110 år har vi bevakat svensk skogsvård, virkesmarknad och skogsteknik.
- Första månaden för 9 kronor
- Fri tillgång till dagliga skogsnyheter och kurerade nyhetsbrev
- Medlemskap i Föreningen Skogen
Redan prenumerant?
Gamla ekar och betesmarker är viktiga för väldigt många arter.
Ungefär 1 800 arter är knutna till eken. Forskare vid Linköpings universitet har studerat hur livsmiljön hänger samman med artrikedomen, skriver forskning.se.
– Det är ju högre sannolikhet att en känslig art finns i ett ekrikt landskap än på en plats med få ekar. Vi har kunnat räkna på var gränsen går för olika arter. Vi kan med relativt stor säkerhet ge ett mål för hur mycket livsmiljö som behövs, säger Karl-Olof Bergman, biträdande professor vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna kom fram till att ungefär 400 gamla ekar inom ett område på 25 kvadratkilometer är vad som krävs. Ekarnas stamdiameter bör också överstiga en meter.
En bra indikator på artrikedom är svampen saffransticka. Den akut hotade svampen är kräsen, kan den leva på platsen gäller det också flera andra ekberoende arter.
– Särskilt viktigt är att vi kan peka ut stora områden där hotade arter förekommer i dag, men där livsmiljöerna är för små eller splittrade för att arten ska kunna överleva långsiktigt. Artrikedomen på de platserna är på lånad tid. Vi har ett tidsfönster nu där vi kan agera och återställa miljöerna för att rädda arter som annars kommer att försvinna därifrån, säger Karl-Olof Bergman.
I studien har forskarna kombinerat flera miljoner inrapportertade artuppgifter med data över livsmiljöernas utbredning. Länsstyrelsens ekinventeringar är ett av flera underlag.
De har också använt sig av privata databaser samt data från olika artprojekt och artportalen.
Studien har publicerats i tidskriften Landscape Ecolocy.
KARIN LEPIKKO