Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
Rundvirke Skog tillverkar kraftledningsstolpar till svenska och europeiska nätbolag i längder från åtta till 23 meter och köper lämpligt virke i framför allt företagets verksamhetsområde i Mellansverige och södra Norrland.
För knappt tio år sedan började man leta efter rakvuxna furor till storstolp även i södra Sverige, det vill säga stolpämnen på över 16 meter. Efterfrågan ökade stadigt samtidigt som det började bli allt svårare att hitta rätt virke i kärnområdet runt företagets stolpfabriker i Ludvika i Dalarna och Kälarne i Jämtland.
För de skogsentreprenörer som anlitades och som inte hade erfarenhet av sortimentet innebar det till att börja med en stor utmaning. Det tog några år att hitta metoder som fungerade effektivt.
Skördarföraren Anders Talmark och skotarföraren Ulf Borén med tillsammans över 30 år i yrket var bland de första i Skaraborg som började fälla och skota stolpfuror åt Sydved.
– Första gången vi fällde storstolp var det lite speciellt, vi var osäkra på hur vi skulle gå till väga. Upp till 15 meter fällde vi med skördaren, men furorna över 15 meter fällde vi med motorsåg efter att allt timmer var utskotat. Vi var rädda för att de längsta och värdefullaste stolparna annars skulle skadas på det liggande timret, berättar Anders Talmark.

De första åren var det sällan storstolpar med i slutavverkningar, men i takt med att efterfrågan ökade blev stolpinslag vanligare.
– Vi började successivt att fälla även de längsta stolpfurorna med skördaren i det normala arbetsflödet utan att stammarna tog mer skada än om vi fällde dem manuellt, säger Anders.
För skördarföraren innebär stolpsortimentet att det tar lite längre tid att fälla och kvista de tunga stolparna över 20 meter. Maskinen måste flytta med, eftersom aggregatet inte klarar tyngden annars.
– Men vi får extra betalt för stolpsortimentet, så det gör ingen skillnad för oss, förutom att det är kul med lite omväxling i jobbet och tillfredsställande att bidra till den gröna omställningen, säger Anders.
I snitt handlar det om ett par avverkningar i månaden som innehåller stolpar. Säsongen börjar i september och pågår fram till april och maj för att undvika blånad i virket.
– Den nya träbehandlingsmetoden som numera används i Ludvikafabriken kräver blånadsfritt virke, säger Ulf.

I dagens uppdrag ingår 112 märkta stolpfuror i ett tallbestånd på fyra och ett halvt hektar som ska slutavverkas och frötall ska lämnas. Uppdragsgivaren är Sydved.
– Detta är den första stolpavverkningen efter semestern, så det är lite spridda skurar med stolp.
Stolpfurornas längd lyser med röda siffror på stammarna, sprutmålade av stolputsynaren för att skördarföraren enkelt ska hitta dem och veta vilken längd de ska apteras i. Anders kollar alltid att toppdiametern är minst 20 centimeter innan han apterar stolpen.
– Det är ytterst ovanligt att utsynaren misstagit sig på toppdiametern, men de få gånger det sker kapar jag den kortare för att den ska klara kravet, förklarar han.

På slät hedmark utan sten är risken liten att stammen skadas vid fällningen. På stenig mark är det en större utmaning.
– Det gäller att manövrera maskinen för att fälla träden mot den minst steniga marken. Det händer att stolpfurorna skadas och då blir det sågtimmer i stället, men det är inte ofta, säger Anders.
För skotarföraren innebär stolpsortimentet en större utmaning än för kollegan i skördaren. De långa stolpfurorna behöver släpas ut med den tunga rotänden vilande på skotaren.
– Skotaren är ju byggd för att lasta sex meters stockar och enda sättet att skota ut stolparna är att släpa ut dem, säger Ulf.

Skotningen av framförallt de längsta stolparna är en tidsödande process med två-tre stycken åt gången.
– Tolvmetersstolpar kan jag lägga ett tiotal av i botten, med timmer ovanpå som håller dem på plats, men det kräver slät terräng utan hinder, säger Ulf.
På slät mark utan stora stenar eller andra hinder är det enkelt att köra raka vägen till avlägget.
– Är terrängen däremot kuperad med stora stenar behöver jag ofta ta omvägar för att undvika skador på stolparna. Finns det dessutom frötallar kan det vara riktigt knixigt att köra sicksack mellan dem för att undvika skador. Det kan ta tid.
För att underlätta skotningen för Ulf försöker Anders lägga rotänden in mot avlägget för att stolpen inte ska behöva vändas innan skotning.
– Kortare stolpar är lätta att vända på, men de längsta kan ta lite tid, berättar Ulf och visar hur han använder det liggande timret för att väga över den tunga stolpen och därefter vända den åt rätt håll.

Oftast skotar Ulf ut det vanliga virket innan han tar itu med stolparna, för att enklare kunna gena och hitta nya vägar med stolparna på släp. När han skotar ut det vanliga timret passar han även på att flytta undan ris som annars kan hindra stocksläpet.
Ulf kör en mellanstor skotare och har aldrig provat stolpskotning med någon större modell.
– Det borde ju gå lite lättare, men än har jag aldrig gått bet på någon stolpe, säger han.
En förutsättning för att kunna plocka ut stolpfuror är närhet till väg. Det gäller att skotningsvägen blir kort och det får inte heller finnas röjnings- eller gallringsskogar i skotarens väg.
– Det finns trakter med fina stolpfuror som inte har dessa förutsättningar och där blir det sågtimmer av dem i stället, säger Markus Moberg som är inköpare på Sydved och hälsar på Anders och Ulf på hygget.
I dagens avverkning är förutsättningarna dock perfekta. En bra skogsbilväg med vändplats finns och terrängen är slät utan hinder.

– Faktum är att bara en liten bit härifrån ligger Östra Stöpens allmänning där vi har plockat ut absolut flest stolpfuror, kanske ett tusental sammanlagt i alla längder. Bra bonitet – T28 precis som här och lika slät och jämn mark, men ännu lite äldre furuskog, säger Markus Moberg.
Anders och Ulf gjorde faktiskt sin allra första stolpavverkningen redan för 30 år sedan. Då handlade det om sjumetersstolpar som skulle skickas till Spanien.
– Det var i en gallringsskog där vi själva fick välja ut vilka träd som skulle bli stolpar, berättar Anders.
– Och det var inte så noga med rakheten heller, till skillnad mot noggrannheten i urvalet till dagens kraftledningsstolpar, säger Ulf Borén.

