
Det finns något hoppfullt över en skogsmässa där samtalen blir bredare än kubikmeter, virkespriser och maskinkapacitet. Där människor möts kring framtidstro, nyfikenhet och utveckling.
Det slår mig alltid när det drar ihop sig till skogsmässa, som årets Skogsnolia.
Visst handlar det ofta till stor del om teknik, virkesaffärer och skogsbilvägar – om hur goda affärer börjar långt innan avverkningen sker. Men också om något större: människorna i skogen.
Under lång tid har skogssektorn varit skicklig på produktion, effektivitet och tillväxt. Det ska vi fortsätta vara. Svenskt skogsbruk står starkt tack vare generationer av kunniga skogsägare och entreprenörer. Men framtidens konkurrenskraft avgörs inte bara av maskiner och marknader, utan också av vilka människor som känner sig välkomna in i näringen.
Därför är jämställdhet ingen sidofråga. Det är en framtidsfråga.
På utbildningar och ute i företagen möter man fler kvinnor än tidigare, som skogsägare, forskare, virkesköpare och företagsledare.
När Gammelkroppa skogsskola startar ett snabbspår för virkesköpare (läs i nya SKOGEN) och samtidigt konstaterar att kvinnor fortfarande bara utgör omkring 15 procent av skogsbruket blir det tydligt att vi har en resa kvar.
Samtidigt syns positiva förändringar. På utbildningar och ute i företagen möter man fler kvinnor än tidigare, som skogsägare, forskare, virkesköpare och företagsledare.
Och kanske sker den viktigaste förändringen i mötet mellan människor. I reportaget om virkesköparen Björn Nyström i nya numret blir det tydligt att framtidens skogsbruk handlar lika mycket om relationer och förtroende som om affärer.
Skogsägare vill bli lyssnade på. De vill prata om sin mark, sina mål och sina värden.
Skogsägare vill bli lyssnade på. De vill prata om sin mark, sina mål och sina värden. Det kräver fler perspektiv.
I en tid när skogen står mitt i samhällsdebatten, kring klimat, biologisk mångfald och äganderätt, behöver skogsbruket vara förankrat i hela samhället. Därför betyder mötesplatser som Skogsnolia mer än man först kan tro.
När unga, kvinnor och människor utan traditionell koppling till näringen känner sig hemma där händer något viktigt. Skogen blir större än sig själv.
Och det gör skogsbruket starkare.