Camilla Anderssons repliker (länkar nedan) illustrerar Skogsstyrelsens brist på stringens om ”kontinuitetsskogar” och deras roll i naturvårdsarbetet. När direkta citat visar att myndigheten använt dubbla definitioner av begreppet kontinuitetsskog, så förklarar Andersson detta med att begreppet skulle kunna ha ”flera dimensioner” och att myndigheten håller på att uppdatera definitionen av kontinuitetsskog.
Myndigheten säger sig alltså inte veta säkert vad den menar med kontinuitetsskogar, men påstår ändå att ytterligare flera miljoner hektar av sådana skogar helt bör tas ur produktion eller brukas med metoder som leder till lägre tillväxt.
Vilka konsekvenser det skulle få för möjligheterna att nå de av riksdagen beslutade skogspolitiska målen bryr man sig inte om – man nöjer sig med att hävda att de skogsarealer man vill ta ur produktion eller bruka ineffektivt skulle vara oersättliga.
Aldrig avverkat ska skyddas
Här närmar vi oss pudelns kärna. Skogar som aldrig slutavverkats är exceptionella, och idag är de skyddade formellt eller frivilligt. Alla är överens om att sådana skogar bör värnas och undantas.
Men de flesta skogar Skogsstyrelsen identifierar som kontinuitetsskogar har slutavverkats under perioden 1880–1950. Kontinuiteten bröts då avseende tillförsel av grov död ved, beskuggning och förekomst av gamla grova träd. De har sedan föryngrats naturligt genom en kombination av lämnade olönsamma småträd och marbuskar samt nya plantor från fröträd.
Som exempel bedömdes i mitten av 1920-talet 22 procent av arealen produktiv skogsmark utanför dagens reservat i Norra Norrland ha en medelålder under 40 år. Idag är motsvarande arealandel 34 procent. Virkesförrådet av träd, som motsvarade dagens naturhänsyn vad gäller diameter och ålder, var 15 m3sk/ha i dessa ungskogar.
Med tanke på att de lämnade träden vuxit efter slutavverkningarna, så bör den vid avverkningarna lämnade volymen ha varit mindre än 10 m3sk/ha i genomsnitt. Det är mindre än vad som lämnas som naturhänsyn vid slutavverkning idag. Vidare är de lämnade träden idag koncentrerade i hänsynsarealer och i genomsnitt grövre.
Småträd kan vara gamla
Även småträd och marbuskar kunde under den perioden vara mycket gamla, eftersom de vuxit långsamt i skuggan av större träd. Det kan därför idag i dessa skogar finnas en hel del 200-åriga träd. Dagens trakthyggesbrukade skogar med omfattande hänsyn, inklusive lämnade träd, kommer på samma sätt att innehålla många 200-åriga träd om 75 år.
Det finns skillnader mellan då och nu som rör förutsättningarna för svårspridda arter att överleva och återetableras i den brukade delen av skogslandskapet, men de är inte systematiskt till det moderna skogsbrukets nackdel. Generellt finns det faktiskt mer av briststrukturer och livsmiljöer för dessa arter i dagens skogslandskap än vad som fanns 1950. Det gäller miljöer med rikligt med död ved, många gamla och grova träd och – särskilt miljöer med gamla och grova lövträd.
Vidare är kontinuitetsbrottet vid en modern slutavverkning inte större än det kontinuitetsbrott som blev följden av slutavverkningar före 1950. Tillförsel av grov död ved och grova gamla träd gör att kontinuiteten bevaras i större utsträckning genom dagens aktiva naturhänsyn än genom dåtidens av ekonomiska skäl lämnade beståndsrester.
Det är riktigt att naturhänsynen var betydligt sämre i många skogar som anlades under 1950–80-talen. Många av dessa bestånd kommer inte att hinna utvecklas till miljöer för rödlistade arter eller signalarter, som är beroende av kontinuerlig förekomst av särskilda briststrukturer.
Naturvärden i avverkad skog
Men det finns också stora arealer tidigare slutavverkade medelålders och äldre skogar som gör det. Riksskogstaxeringen visar entydigt att arealen ”gammal skog med särskild indikation på höga naturvärden” ökar. Arealen av skog som uppfyller Naturvårdsverkets krav på att kvala in som EU-livsmiljötyp ökar för varje år som går – trots att sådana skogar även avverkas. Skogsstyrelsens doktrin kring ”aldrig kalavverkade skogar” blockerar dock myndigheten från att dra några slutsatser av detta.
Enligt denna doktrin kan utvecklingen bara gå i negativ riktning – naturvärden knutna till ”aldrig kalavverkade skogar” försvinner när dessa avverkas och de anses sedan inte kunna återskapas.
Skogsbruket har å sin sida i handling för länge sedan lämnat bakom sig myten om att alla arter skulle kunna överleva ett schablonmässigt trakthyggesbruk utan hänsyn. Camilla Anderssons argumentation visar på myndighetens bristande kontakt med verkligheten och att den avfärdar omställningen som skett de senaste 30 åren – som myndigheten är satt att understödja.
Myndigheten förefaller inte heller intresserad av att förstå eller förklara skogens historia och vad det är som skapat de idag rikligt förekommande livsmiljöerna för rödlistade arter och signalarter i tidigare slutavverkade skogar. I stället upprepar myndigheten i rapport efter rapport det felaktiga mantrat att skogsbruket regelmässigt nu avverkar skogar som inte kan återskapas inom rimlig tid och att stora arealer äldre skogar därför behöver tas ur produktion.
En politisk fråga
Vad som skall betraktas som tillräckliga arealer av skyddad skog är en politisk fråga, och Skogsstyrelsen har inte mandat att tycka något om detta. Man kan bidra med kunskapsunderlag genom en tydlig och trovärdig evidensprocess, men påståendet att alla kvarvarande ”kontinuitetsskogar” och ”naturskogar” behöver bevaras på de platser där värdena anses finnas idag är inget kunskapsunderlag. Det är ett viljeuttryck som speglar en agenda i strid mot den av riksdag och regering beslutade avvägningen mellan skogs- och miljöpolitikens två mål – produktion och miljö.
Slutligen måste därför frågan lyftas hur Skogsstyrelsen ska förmås arbeta mer med hur skogen ska brukas än hur den inte ska brukas. Uppdraget är trots allt att stödja utvecklingen av svenskt skogsbruk så att framtida generationer kan få än mer avkastning från hög virkesproduktion, andra nyttor och samtidigt en balanserad naturvård.
JONAS JACOBSSON
Skoglig doktor i skogshushållning
Tidigare inlägg:
5/5 Vi har inga dubbla budskap
24/4 Skogsstyrelsen dubbeltalar…