Ukrainas erfarenheter värdefulla för andra

Den ukrainska forskaren Maksym Matsala vid SLU kartlägger brandskador i skog, både i Sverige och i Ukraina. Med hjälp av fjärranalys och satellitdata ser han var skadorna hänger samman med förhöjd brandrisk.

– De brandskadade områdena syns som prickar på satellitkartorna. Vi ser att det inte var särskilt torrt 2022, när kriget började. Beskjutningen orsakade många bränder, men de flesta spred sig inte mycket. Men 2024 var sommaren torr och många stora, okontrollerade bränder uppstod. Utanför Kiev brann 30 000 hektar tallskog upp. Antändningskällorna var många och bränderna gick inte att släcka på grund av strider, säger Maksym Matsala.

Ukrainas skogar brann även före Rysslands invasion. Med klimatförändringarna förlängdes värme- och torkperioderna i det redan heta, kontinentala klimatet. Forskarna ser att den ukrainska skogens sårbarhet ökar i takt med att vegetationsperioden och tidsfönstret för brand förlängs. Bränder börjar oftast utanför skogen, som exempelvis gräsbränder, och sprider sig snabbt.

Högst brandrisk har krigs- och brandskadad skog nära odlingslandskap, samt täta tallbestånd på uttorkad torvmark där kronbrand kan uppstå. Återväxten är långsam och man befarar att främmande, invasiva växtarter kan sprida sig i områden med bättre bonitet och obrukad skog.

Studierna från Ukraina är värdefulla för andra länder som vill stärka sin beredskap och förebygga skogsbrand. Maksym Matsala och Myndigheten för civilt försvar har sammanställt lärdomar från Ukraina.

– Genom att identifiera skogsområden med högre brandrisk kan man kartlägga dem och förebygga bränder där. Sedan behövs det en diskussion om hur områdena ska hanteras och vilka åtgärder som bör göras. Allt arbete måste ske på landskapsnivå, inte på beståndsnivå, säger Maksym Matsala.

Ju fuktigare mark, desto lägre brandrisk. Tallskog på torr mark drabbas hårdare av torka och har ofta högre risk. Även bestånd intill vägar och järnvägar har hög risk, de kan antändas av gnistor.

Gran växer oftast på fuktigare mark, och lägst brandrisk har faktiskt ett tätt granbestånd utan undervegetation. Björkbestånd på fuktig mark står ofta emot brand.

En central åtgärd är att kartlägga skogarnas brandbränsle. Sammansättningen har stor betydelse för brandrisken. Mycket barr på marken, ljung, småbuskar och sly ökar risken. Torra löv är olika lättantändliga beroende på trädart, vissa brinner lika bra som tallbarr. Det bästa är att elda upp brandbränslet under kontrollerad brand.

– Ett nationellt program för bränning kan göra åtgärden tillgänglig även för mindre skogsägare. Det förebyggande arbetet behöver bli en del av skogsskötseln, det kanske kan minska antalet utryckningar. Då måste det vara ekonomiskt hållbart med exempelvis stöd för lövträd, selektiv avverkning eller brandgator. Att arbetet ingår i certifieringskraven är ett annan möjlighet. Det behövs även rådgivning, säger Maksym Matsala.

Kontinuitet och underhåll av genomförda åtgärder är viktig. Ukraina har många brandgator med bar jord, kort gräs eller bete, men ofta är de igenväxta och har i stället blivit en brandrisk. Idén kan dock vara något att ta efter, särskilt där skog ligger nära bebyggelse.

Samarbetet mellan sektorn, räddningstjänst och frivilligorganisationer måste vara effektivt, särskilt i isolerade områden och på öar, där hjälp kan dröja. Brandrisken ökar faktiskt med avståndet till närmaste brandstation.

– Andra åtgärder är selektiv avverkning ur brandskyddsperspektiv och att öka lövinslaget. Vi måste också fundera ut hur man ska bränna för att samtidigt gynna mångfald och minska brandrisk. Minskad brandrisk gynnar ju även mångfalden.