SKS (Skogsstyrelsen) har i sin rapport ”Biologisk mångfald i skogen” (2026-7) avkrävt modernt brukande av skog för att avvärja hot mot biologisk mångfald.
Ordet ”kontinuitetsskog” används i sammanhanget – men det är, anser jag, ett vagt och illa bevisat verktyg. Det är ett modeord som SKS adopterat och som är mycket svårt att påvisa i den historiska kontexten över boreala skogar.
SKS skriver: ”Med kontinuitetsskogar avses skogar som har naturvärden vars förekomst förklaras av att det under lång tid funnits lämpliga skogsmiljöer och substrat i just denna skog eller i dess närhet. Kontinuitetsskogar omfattar de flesta skogar som uppkommit innan trakthyggesbruket infördes.”
Så har kontinuitetsskogar funnits? Stämmer påståenden som ”Kontinuitetsskogar har i tusentals år varit den vanliga naturtypen”.
Nja.
Landskapet har förändrats löpande sedan istiden drog sig tillbaka. Landhöjningen har blottlagt ny mark samtidigt som människan direkt jagade längs iskanterna efter säl och fiskade. Samtidigt började fler och fler jaga renar och annat vilt i inlandet och brukade landskapet.
Naturliga störningar som stormar och gigantiska bränder förändrade landskapet, upp emot 5-10 procent av all skog brann exempelvis varje år. Skogar med lång kontinuitet är en myt då de förändrades löpande.
När sedan människan började bruka jorden med anlagda bränder, jord under plogen och expansiva betesmarker minskade arealen skog. Gruvor anlades, vilket krävde enorma mängder ved och kol samt exporten av timmer och tjära likaså. Trakthyggesbruket var vanligt redan på 1700- talet.
Det expansiva jordbruket upphörde inte förrän 1940- talet och mark som dikats var enorm- cirka 4 miljoner hektar. Timmerskogarna i norr höggs ned och degraderades löpande då inte återplantering brukades.
Det är först med modern plantering och skogsvård samt Riksskogstaxeringen, med start 1923. som vi fick kontroll över resurserna. Innan dessa år har vi liten koll.
Det är mycket viktigt att statliga myndigheter rörande gröna näringar som skog, jordbruk och vatten är insatta i landskapshistoriken. På så sätt får vi en samlad bedömning vad som gjorts och inte.
Jag uppnamnar de statliga myndigheterna att lyssna till vetenskap och beprövad forskning när de skriver sina rapporter framöver.
SIMON H EKMÅNE
Jägmästare