Finland: Nytt stöd fick fart på frivilligt skydd

Det började trögt. Det var inte lätt att få markägare intresserade av skyddsformen, men i dag är det tvärtom. Nu tar de på eget initiativ kontakt med myndigheten Skogscentralen för att söka det eftertraktade stödet.

– När den finska skogslagen förnyades 1997 skrevs särskilt viktiga livsmiljöer in i den. Det är mycket strikt begränsat vad man får göra på dessa livsmiljöer. För att kompensera privata skogsägare uppstod miljöstödet samma år, berättar Martin Knuts som är skogsrådgivare på myndigheten.

Från början byggde stödet på ett trettioårigt avtal som bara gällde områden som skyddades enligt skogslagen. För drygt tjugo år sedan gick man över till tioåriga kontrakt och nu omfattas även områden som har höga naturvärden men som inte är skyddade av lagen. Det har visat sig fungera bra.

– Ofta sätts en särskilt viktig livsmiljö i centrum, som ett stup, ett litet vattendrag eller ett bördigt kärr, och runt det miljöer med naturvärden som död ved eller gammal skog, förklarar han.

Just att skydda död ved uppmuntras genom ett incitamentstöd som kan uppgå till maximalt 20 procent av hela ersättningen.

Ersättningen för miljöstöd är baserad på ett genomsnitt av de två senaste årens regionala virkespriser och möjligen har de höga virkespriserna gett stödet en extra skjuts de senaste åren, tror Martin Knuts. Om myndigheten tar över skötselansvaret kan intäkter för virkesuttag i vissa fall tillfalla markägaren.

Medelersättningen under det gångna året var 3 235 euro per hektar. Den betalas ut som ett engångsbelopp och beskattas som virkesintäkt. Ersättning för permanent skydd är däremot skattefritt.

När en skogsägare har lämnat in en avverkningsanmälning automatgranskas den av Skogscentralen som har tio dagar på sig att komma med eventuella invändningar. Om lagskyddade arter eller miljöer berörs lämnas ärendet över till annan myndighet för behandling.

Frivillig skydd uppskattas av markägare och ofta har man på det sättet kunnat skydda bättre helheter mot gällande ersättning.

Fram till årsskiftet var det någon av Närings-, trafik- och miljöcentralens 15 regionalkontor (NTM-centraler) som hade ansvaret, men nu har de just ersatts av tio Livskraftcentraler. De kommer att jobba lokalt med bland annat frivilligt skydd och skötsel av skog och mark.

Samma kriterier för naturskydd gäller fortfarande och ett riksomfattande ämbetsverk kommer att ta över ansvaret för den lagstadgade verksamheten, berättar Juha Lumme som var överinspektör på NTM-centralen i Nyland i 16 år innan reformen.

Han föredrar att jobba med frivilligt skydd och har sett en förändring under de här åren.

– Frivillig skydd uppskattas av markägare och ofta har man på det sättet kunnat skydda bättre helheter mot gällande ersättning. Visst finns det skogsägare med principer, men i media framstår diskussionen som mer svartvit än den är i verkligheten, säger Juha Lumme.

Tidigare kunde Skogscentralen hjälpa till med ansökningsförfarandet, men numera får skogsägaren sköta det själv. Man kan dock köpa en tjänst för själva ifyllandet av ansökan och det går att få stöd för den kostnaden också.

Ibland kan det bli diskussioner vid handläggandet.

– Då handlar det oftast om att det är fler ägare inblandade, som dödsbon. Alla ägare måste godkänna ansökan och det kan bli en del att reda ut, säger Martin Knuts.

Exempelvis kan markägare vilja att miljöstödet ska omfatta områden som Skogscentralen inte anser uppfyller kraven.

Arealerna som skyddas genom frivilligt miljöstöd är absolut störst i norr och vilka naturtyper man avsätter skiljer sig en del mellan landsdelarna.

– I norr är det vanligast med gamla skogar, död ved och skogar som befinner sig i vad som kallas naturtillstånd. I södra Finland är det oftare lundar, stup och småvatten, säger Martin Knuts.

Lövlundar är rika på utrotningshotade arter. Vi ligger ju längre norrut än Sverige och lundar av ädellöv är väldigt ovanliga.

Juha Lumme på tidigare NTM-centralen i Nyland framhåller lövlundar som skyddsvärda.

– De är rika på utrotningshotade arter. Vi ligger ju längre norrut än Sverige och lundar av ädellöv är väldigt ovanliga.

Förr lämnades de ibland vind för våg så att granen tog över, berättar Juha Lumme, men ett nytt livsmiljöprogram har ändrat på det.

– Under de senaste fem åren har vi kunnat sköta flera lundar och andra värdefulla biotoper som håller på att växa igen. Om markägaren har möjlighet och intresse så kan hen själv vara med i arbetet.

Skogscentralen är den myndighet som kontrollerar att skogslagen efterlevs och överträdelserna är få, enligt Martin Knuts. Satellitövervakning har sannolikt haft avskräckande effekt.

– Den togs i bruk under 2019. Under det första helåret 2020 behandlades nästan 300 misstänkta lagbrott, varav 125 fördes vidare till polisen.

Sedan minskade det rejält.

– Under 2023 och 2024 misstänktes 91 respektive 86 brott. Av dessa gick 43 per år vidare till polis. Det gällde i huvudsak avverkningar som utförts utan anmälan om användning av skog samt några fall där avverkningen utförts på livsmiljöer som är skyddade enligt skogslagen, berättar Martin Knuts.

I Finland finns det 600 000 skogsägare och Juha Lumme tycker att det finns en sak som han känner stolthet över, å deras vägnar.

– Så många människor skapar så stor variation i skogslandskapet. Det är en styrka hos vårt skogsbruk, säger han.