Examen i plantskolan

Tomtens julverkstad är nog ingen ovanlig association för den som för första gången får kika in i anläggningen där de färdigväxta plantorna ska packas i kartonger. Över allt märkliga maskiner, robotar och löpande band, både längs golvet och uppe i taket.

Och så ett gäng människor i liknande kläder som ilar av och an för att se så att allt funkar – eller för den delen rycka in och fixa något när det avancerade maskineriet av någon anledning tappar fart eller tar stopp.

– Vinterpackningen är en intensiv period. Vi skickar ut två miljoner plantor i veckan och just nu jobbar vi tvåskift, natt och helg, säger platschefen Johanna Leijon den här grå och varma novemberdagen.

Den för årstiden höga temperaturen är en fördel, eftersom plantorna så här års står ute på friland. Är det plusgrader kan de köras direkt in i packhallen, men är det minus ute måste de först tinas upp i växthus så att jordklumparna lossnar från kassetterna de har växt i.

– Så vi gillar mildvädret. Det innebär ett arbetsmoment mindre, konstaterar Johanna Leijon.

Men innan kassetterna med plantor skickas in i förpackningsmaskineriet måste de rensas från levermossa, ett pilligt jobb som ingen robot i världen klarar lika bra som mänskliga fingrar.

Att få bort den här mossan är viktigt. Om den finns kvar på stammen eller på ytan av jordklumpen blir behandlingen mot snytbagge inte lika effektiv.

Just snytbaggebehandlingen är det första steget på väg mot leveransklara kartonger. Conniflex, som Svenska Skogsplantors lösning heter, innebär att plantan sprejas med ett vattenbaserat lim och därefter åker in i en maskin som pudrar den med sand. Sandkornen som fastnar i limmet är små, men tillräckligt stora för att snytbaggarnas käkar inte ska kunna greppa dem. Det önskade resultatet är att de små skadegörarna ska ge upp, krypa vidare och lämna plantan orörd.

Processen går fort, men maskinoperatören Desirée Engberg hinner ändå med att se att något inte står rätt till och plockar undan två kassetter.

– De fick inte tillräckligt mycket lim på sig, så de får åka igenom igen, säger hon.

Efter sandmaskinen går plantornas färd upp mot taket där de passerar torkarna innan det bär ner igen till en robot som varsamt lyfter dem och rotklumpar ur kassetterna och knuffar in dem i en färdigvikt, väntande kartong med plats för 100 plantor.

Nästa robot i kedjan lyfter sedan två kartonger i taget till en lastpall med plats för 24 kartonger som sedan plastas och körs med truck till anläggningens frysrum. Infrysningen till minus fyra grader är viktig för att förhindra att det bildas mögel innan det är dags att plocka ut dem till vårens planteringssäsong.

– När vi installerade packlinan 2019 fick vi ut 19 pallar per skift. Sedan dess har vi ökat kapaciteten steg för steg. Nu ligger vi på 53, så det har skett många förbättringar, konstaterar Johanna Leijon nöjt.

Frysrummet på Vibytorp är egentligen bara en mellanstation med plats för uppemot två lastbilar

med släp. Alla plantor transporteras därför vidare till företaget Zymbios anläggning i Kumla, tio minuters bilväg bort.

Här finns ett av Svenska Skogsplantors två centrallager. Och det är stort. Jättestort.

– Vi kan lagra upp till 35 000 pallar. Det betyder att vi har plats för ungefär 75 miljoner plantor, berättar Henrik Lötstrand, gruppledare för det gäng som sköter plantlagret.

Här tar resan slut för de fröer som klängdes ur kottarna i Lagan och växte till sig på plantskolan i Vibytorp. Åtminstone den första intensiva etappen. Till våren går färden vidare till ett hygge någonstans i Sverige och ett förhoppnings långt liv. För ett fåtal utvalda kanske upp till 80 eller 100 år.