Martha målar bruksskogen

Grot, hyggen, gallringar och nyplanteringar. Glöm drömska John Bauer-miljöer eller idylliska jaktmotiv à la Bruno Liljefors. I Martha Kristensens bildvärld är det ofta den brukade skogen som illustreras.

– Ingen kan ge en objektiv bild av skogen. Jag försöker att inte måla nidbilder och inte heller en skönmålad svampskog, säger Martha Kristensen.

Flytten till huset i Älghult i sydöstra Småland 2018 blev början på en ny inriktning. Plötsligt var hon omgiven av skog och skogsägare.

– Skogen finns här, det är den man ser överallt och då använder jag mig av den. När jag bodde i stan så målade jag stan, säger Martha.

Hon växte upp utanför Köpenhamn med en dansk mamma och en svensk pappa. Konstintresset fick hon med sig från barnsben. Det var ofta besök på museer, mamman målade själv och hade många vänner som var konstnärer.

Någon utbildning inom konst har det dock aldrig blivit. Martha är helt självlärd. Ett medvetet val, säger hon:

– Jag har alltid målat och skapat men har aldrig sökt någon utbildning. Jag har känt att jag vill hålla på ostört, utan att någon lägger sig i.

Sedan 2019 är Martha yrkesverksam bildkonstnär och ställde först ut i mindre, lokala sammanhang. Med bildserien Bruksskogens Livscykel har hon märkt att hennes konstnärskap börjat väcka mer uppmärksamhet. Den omfattar 20 tavlor i blandteknik som visar skog i olika stadier av utveckling – och avveckling.

Verket visades för första gången sommaren 2023 i Virserums konsthall och året efter arbetade hon om det till en bok där hon intervjuade Harald Säll, skogsägare och tidigare lektor i virkeslära vid Linnéuniversitetet i Växjö.

– Det finns ett tydligt före och efter det verket, det gör det, poängterar hon.

Tankarna kring projektet började under en av hennes många promenader i Älghults skogsrika omgivningar. I bakhuvudet fanns den bitvis hätska skogsdebatten mellan industrin och miljörörelsen, en debatt som kommer nära när man bor på en plats där skogen är så påtaglig i stort och smått.

– Här träffar man mycket folk som har skog eller jobbar med skog. Det finns en kunskap och erfarenhet som jag vill lyfta fram, säger Martha.

Bruksskogens Livscykel är pedagogiskt upplagd med fem bilder från fyra stadier; ny skog, uppväxt skog, äldre skog och hygge.

– Den första jag gjorde var på en grothög, minns Martha.

Det blev många promenader med kameran till hands och sedan tillbaka hem till ateljén för att skapa bilderna.

Just nu är Martha mitt uppe i sitt senaste projekt som också har en tydlig skoglig koppling. Under sommaren och hösten har Martha vid flera tillfällen besökt Asa försökspark utanför Lammhult, där SLU bedriver skogsforskning.

– Jag följer fältarbetarna i deras arbete och tittar på föryngringsförsök. Det jag är mest intresserad av är vart vi är på väg, hur nästa generations skog kommer att se ut.

Planen är att det ska bli en vandringsutställning på biblioteken i Kronobergs län och även en ny bok.

– Jag kommer att montera tio målningar på en specialkonstruerad vikvägg som en helt färdig utställning, lätt att installera och skicka vidare. Så kan man nå ut med konst till platser där den annars inte finns. Det är en viktig demokratiseringsprocess, säger hon.

Till våren planerar hon även för en kalhyggesfestival. Idén dök upp när hon såg ett inslag på teve som handlade om att utse Sveriges fulaste kalhygge.

– Jag blev sur, det var bara så populistiskt och polariserande. Jag vill få ut folk på ett hygge i en kontext där människor kan mötas och dela med sig av sin kunskap. Det ska inte vara låst på förhand var debatten ska sluta. Och så fyller jag 40 nästa år, så det ska bli en kul fest också, tillägger hon med ett leende.

Vad har du mött för reaktioner på dina skogliga motiv?

– Det är blandat. Mindre skogsbrukare är den mest positiva gruppen. Jag var på en skogsdag på Linnéuniversitetet förra hösten och presenterade Bruksskogens Livscykel. Efteråt strömmade folk ner från läktarna med beröm och ryggdunkningar. De sa att de kände igen sig och att det var fint att se. Det blev världens endorfinpåslag för mig!