Wytham Woods är världens mest studerade skog 

På avstånd ser det ut som en vanlig engelsk skog. Stora lövträd lyser gröna mot en klarblå himmel, koltrastar sjunger, en hackspett skrockar, en grå ekorre pilar över vägen med en nöt i munnen.

Lite konstigt är det kanske att bilparkeringen ligger närmast undangömd i slutet av en vindlande väg full av gupp och otaliga förbudsskyltar mot hundar, oauktoriserade bilar, matlagning, spelandet av musikinstrument, radio, cyklar och metalldetektorer.

På ett rejält träplank med en tung dörr hänger det därtill en form av banderoll där besökare visserligen hälsas välkomna, men bara från gryning till skymning, om man lovar att hålla sig till stigarna – och om man har ansökt om tillstånd i förväg.

Vi passerar genom träporten och vandrar över en stor äng medan en cirkulerande rödglada granskar oss från ovan. Först när vi når skogsbrynet blir det tydligt att det inte rör sig om vilken skog som helst. På marken under enorma, märkligt isolerade exemplar av bok, lind och ek trängs små vattenbassänger täckta med hönsnät. Rader av numrerade fågelholkar pryder trädstammarna, där också konstiga vita mätaggregat sticker ut likt garderobsknoppar.

Skogens botaniska sammansättning är lika udda som dess vetenskapliga installationer. Hagtorn, sykomorlönn och äkta kastanj växer i ett biologiskt hullerombuller med olikfärgade papperslappar fästa på grenarna. Ett område fullt av cypresser och ormbunkar avlöses av höga, raka askar med marken täckt av den typiskt engelska klockhyacinten och sedan en hel lund av unga bokar med röda prickar på stammarna och mystiska små hängande korgar.

Vi försöker ta oss en aning närmare för att under­söka, men en blåmes tjirpar indignerat åt oss från holk nummer 124.

– Forskning pågår, håll er till vägarna! tycks den förmana oss.

England, ska sägas, är inte känt för sina orörda vildmarker. Wytham Woods torde vara så vilt det kan bli, även om flygen till och från Heathrow ideligen dånar ovanför oss och biltrafiken från de omgivande motorvägarna utgör en konstant ljudmatta.

Vad som sär­skiljer Wytham Woods från mången annan engelsk skog, är dels att den har legat orörd av ingrepp i annat än vetenskapligt syfte under de senaste decennierna, dels att den växer på behändigt avstånd från ett av världens främsta akademiska ­centrum, Oxford. Det var 1942 som de 424 hektaren skogsmark skänktes till universitetet i Oxford av ­Raymond och Hope ffennell på villkor att området skulle nyttjas i ”vetenskaplig strävan”.

När det gäller upptäckter av nya djurarter eller medicinalväxter kanske Wytham Woods inte kan mäta sig med Borneos hjärta, Kongobäckenet eller Madagaskars djungler, men till skillnad från dessa urskogar ligger Wytham bara en kort bil- eller bussresa från Oxfords institutioner för biologi, ekologi och skogsvetenskap. Det har visat sig vara betydligt mer praktiskt för akademiska studier – i synnerhet långsiktiga.

Därvidlag kan Wytham Woods också skryta med världens längst pågående ­studie av en specifik population av vilda djur: Wytham Great Tit Study, ett projekt som sedan 1947 har hållit koll på 40 generationer av talgoxar via 1 200 specialbyggda holkar. Forskning om grävlingar har pågått under 50 år och har bland annat avslöjat de socialt lagda djurens tendens att övernatta i varandras hålor.

De studierna må vara områdets mest kända projekt, men det är framför allt forskning på tema skog, klimat och ekosystem som pågår i Wytham. Här studerar några av världens främsta ekologer, klimatologer och dendrologer allt från näringsvävar, kol- och vatten­dynamik och skadegörelse av betande djur till virologi, förekomst av lavar på brukad och obrukad skogsmark och skillnader i grundyta, krontäckning, regenerering och fotosyntesens effektivitet hos olika trädslag.

Just krontäckningens effekt på mikroklimat och kolbindning samt skogens hydrologiska cykel har granskats mer ingående i Wytham än någon annanstans i världen. Forskningen har bland annat lett till nya rön kring krontäckningens kraftigt temperatursänkande tendens och de stora förlusterna av vatten vid skogens bryn.

Till sin hjälp har forskare olika installationer som en byggställningsliknande gångväg högt uppe i trädkronorna och ett så kallat virvelkovarianstorn som mäter luftburna flöden av exempelvis värme och luftföroreningar.

I skogsfattiga England, där 64 procent av all skog ­växer inom hundra meter från närmaste bryn, är fragmentering genom lantbruk, urbanisering och vägbyggen ett problem. En studie utförd 2008 till 2011 visade att skogsbryn är varmare och torrare och fluktuerar mer i temperatur och luftfuktighet än ­skogens inre områden. Det påverkar trädens tillväxt, fysiologi, och nedbrytningsförmåga, vilket i sin tur påverkar skogens kapacitet att lagra kol.

Det är viktig kunskap – inte minst då världens skogar är kända för att vara jordens främsta kolsänka.

En svensk studie utförd vid SLU 2024 visade att kol­inlagringen i Sveriges skogar har minskat de senaste åren, vilket förklaras genom minskad tillväxt och hög avverkning.

De underliggande mekanismerna i hur koldynamiken i en skog påverkas av exempelvis nyplantering, extrem torka eller kraftiga stormar har dock endast studerats i mycket begränsad omfattning. Senare års forskning i Wytham Woods har visat att ökad tillgång på färskt organiskt material, som förna och rotutsöndringar, kan stimulera den mikrobiella ned­brytningen av äldre inlagrad kol, vilket därmed släpper ut koldioxid i atmosfären genom mark­respiration – en nyckelprocess i varje ekosystem.

Intressant nog har de talrika projekten också lett till en form av metastudier, alltså forskning på själva forskningen. Ett exempel är just studierna av skogens kapacitet som kolsänka, vilket tidigare beräknades uppskattningsvis via schablonmodeller framtagna genom att mäta biomassan och vikten hos individuella, fällda träd.

Genom den nyare och betydligt mer exakta metoden laserskanning har Wytham Woods förmåga att lagra kol skrivits upp med hela 80 procent. Eftersom ­om­­­rådet klassas som en mycket typisk engelsk skog, är det en tendens som förmodas vara tillämplig även på ­resten av landets skogar.

Samtidigt är det ett gott exempel på att forskning inte nödvändigtvis är statisk eller definitiv, utan lika levande, elastisk och föränderlig som naturen själv.

Eller som den brittiske filosofen, matematikern och nobelpristagaren Bertrand Russel uttryckte det redan 1928 i sitt verk Skeptiska essäer: ”Vetenskapen strävar inte efter att fastslå orubbliga sanningar; dess strävan är att närma sig sanningen via successiva avancemang, utan att i något skede hävda att slutlig och fullkomlig precision har uppnåtts.”

FAKTA: WYTHAM WOODS

• Ligger cirka fem kilometer nordväst om Oxford.
• Omfattar 424 hektar av halvnaturlig urskog från senaste istiden, sekundärskog från 1600-talet samt modern plantageskog från femtio- och sextiotalen.
• Har även mindre områden av kalkgräsmark, en myr och ett antal dammar.
• Är hem för över 500 olika växtarter.
• Skänktes till universitetet i Oxford av Raymond och Hope ffennell 1942 på villkoret att den skulle nyttjas i forskningssyfte.
• Kan nås med egen bil, alternativt buss och en knapp halvtimmes promenad. Besökare måste ansöka om tillstånd via wythamwoods.ox.ac.uk.

STORA TALGOXESTUDIEN

Wytham Great Tit Study har sedan 1947 följt 40 generationer av talgoxar med hjälp av 1 200 specialbyggda holkar. Studien har bland annat visat att talgoxar av i dag börjar lägga sina ägg nästan exakt en månad tidigare än för 78 år sedan och att fåglar som matas med frömatare utvecklar längre näbbar.

Detta ger tydliga indikatorer på hur skogsmiljön på­­ver­kas av klimatförändringar, ljusföroreningar och mänsklig inblandning i naturliga ekosystem.