Återvätning av myrar anses vara en viktig åtgärd för att öka biologisk mångfald samt minska klimatpåverkan. Genom att dämma igen diken och höja vattennivån ska utsläppen av växthusgaser minska.
Men en SLU-studie visar att det är svårt att förutse hur torvmark som länge varit torrlagd reagerar på återvätning.
Forskarna har studerat åtta myrar, spridda över hela landet, som genomgick återvätning för mellan sex och nio år sedan. De har sedan jämförts med orörda myrar.
I de restaurerade myrarna fann de högre halter av metylkvicksilver, ett miljögift som är skadligt för människor och djur. De fann också att produktionen av den kraftfulla växthusgasen metan ökade.
Metylkvicksilver förekommer även i naturliga, orörda myrar men i lägre halter.
Forskarna tror att de restaurerade våtmarkerna över tid alltmer kommer att efterlikna de orörda, exempelvis gällande kemiska processer.
Men mer forskning behövs för att ta reda på hur lång tid det tar liksom i vilken omfattning giftet sprids i landskapet, enligt ett pressmeddelande från SLU.
Resultaten av studien presenteras i en doktorsavhandling författad av Jacob Smeds.