En franskledd studie med deltagande av SLU ger en alternativ bild av att vi kan binda mer kol i skogen genom att satsa på snabbväxande arter.
Under kontrollerade odlingar i växthus är det förvisso de snabbt växande trädslagen som är vinnarna. Där får de tillräckligt med vatten och näringsämnen för att växa till sig och ta upp kol.
Men ute i den verkliga världen är det i stället de mer långsamt växande arterna, som exempelvis den svenska granen och tallen som sköter den uppgiften bäst, eftersom de har bättre förmåga att hushålla med resurserna och växa även under tuffa omständigheter, något som snabbväxare som exempelvis poppel är sämre på.
En global studie ledd av forskare vid INRAE och Bordeaux Sciences Agro i Frankrike har sammanställt tillväxtdata om 223 trädslag som planterats i 160 experimentskogar över hela världen. Arterna representerar alla större vegetationszoner.
I en artikel i tidskriften Nature belyser forskarna hur avgörande det är att anpassa trädslagsval till lokala förhållanden.
Ibland kan tillväxtförhållandena vara tillräckligt gynnsamma för att tillväxtinriktade arter ska växa bättreän hushållande arter, men nyckeln är att se till att arterna är anpassade till sin närmiljö. Detta innebär att tillväxtinriktade trädslag kommer att växa bättre där klimatet är gynnsamt och jordarna bördiga. Men om klimatet är kärvare och jordarna sämre har hushållande trädslag större potential att binda in kol i biomassan.
– Om man vill maximera tillväxt och kolinbindning är det därför nödvändigt med god lokal kunskap om var olika träslag passar bäst, säger SLU-forskaren Michael Gundale, i ett pressmeddelande.