Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
När samverkansgrupper med deltagare från olika områden och med olika intressen ska lösa problem och kläcka idéer är det viktigt att förutsättningarna är rimliga – liksom förväntningarna.
Johanna Johansson som är docent och forskare vid Södertörns högskola betonar att det måste vara tydligt för alla vad samarbetet gäller, vart det syftar och vilka ramar som finns. Oavsett på vilken nivå samarbetet sker – det nationella skogsprogrammet eller hembygdsföreningen.
Och om man ens kan samverka i alla frågor.
Vad betyder hållbart skogsbruk?
– Vi är inte alla överens om vad begrepp som skog eller hållbart skogsbruk betyder. Här är vi oense om både värderingar och kunskap, säger Johanna Johansson.
Hon och hennes kollegor har studerat samverkan inom bland annat Nationella skogsprogrammet, målanpassad ungskogsskötsel och ett varierat skogsbruk.
– I många av de problem där man söker samverkan kan man vinna på att skala ner problemen till något konkret, där det finns utsikter att komma överens. Kanske är till exempel ökad lövandel ett bättre mål än ökad hållbarhet, säger hon.
Det gäller också att tänka adaptivt – alltså anpassa sig och vara flexibel inför ständigt nya förutsättningar.
– Man får prova sig fram, helt enkelt, och det är inte så enkelt i skogen där det tar lång tid innan resultaten syns.
Vilka får vara med?
Andra viktiga frågor är vem som får vara med och samverka och hur och om man kommer framåt – kan någon ta hand om resultatet?
– Vad ska sektorn lösa? Och vad ska politiken hantera? Nu när politiken inte har bidragit med konkreta handlingsalternativ hamnar många frågor till slut i domstol, och det bidrar inte nödvändigtvis till att själva problemet försvinner.
Johanna Johansson nämner det nationella skogsprogrammet där många deltog med stor energi.
– När programmet kom 2018 fanns ingen mottagarkapacitet, för politiken tog det inte vidare, säger hon.
Politiken behöver kliva fram
Ett annat exempel är målet om en stärkt biologisk mångfald.
– Jag tycker att politiken måste kliva fram mer, visa var man står och hur man stöttar de markägare som faktiskt vill göra mer för både klimat och biodiversitet.
Inom samhällsvetenskapen talar man om så kallade wicked problems, svåra eller lömska problem. De kännetecknas bland annat av att de är komplexa och saknar tydlig lösning. Det kan finnas ett otal olika lösningar eller förhållningssätt till problemen och det går inte att testa lösningen i förväg.
Klimatförändringen är ett exempel på wicked problems. Det förändras dessutom med tiden och man måste vara flexibel och anpassa sig till nya förhållanden efter hand. För om det fanns en enkel lösning inom olika skogliga konfliktområden eller svar på hur den globala uppvärmningen ska hanteras skulle det ju inte vara någon fråga.
LÄS MER: Johanna Johanssons och hennes kollegors forskningsrapport om samverkan som instrument i skogspolitiska frågor.
