Sedan Bert Bolins bortgång har professor Markku Rummukainen i Lund varit min favorit i frågor relaterade till den globala uppvärmningen. Han har nu skrivit en syntes om skog och klimat med titeln Skogens klimatnytta – Klimatomställning nästa.
Jag tycker rapporten innehåller mycket klokt. Dock noterar jag att mången skogsforskare tycker han skall koncentrerar sig på klimatet. Den debatten lämnar jag till klokare personer.
Personligen har jag problem med vissa resonemang i rapporten och tycker också att världen utanför Sverige ofta glöms bort. Det är nog bland andra biståndsbyråkraten i mig som reagerar.
Sanningar blir definitiva
Ett allmänt problem i skogsdiskussionen är att plötsligt betraktas något som den definitiva sanningen och framförs sedan i alla sammanhang. Det hävdas nu alltid i debatten av exempelvis NGO:s (icke statliga välgörenhetsorganisationer, reds anm) att det är bra för klimatet med långlivade skogsprodukter, som exempelvis byggmaterial. Kortlivade skogsprodukter som papper är däremot mycket dåligt.
Rummukainen tycks ställa upp på detta. Men kortlivade skogsprodukter behövs!
Det må vara lätt att väcka avsky för kortlivade produkter som reklamblad. Men är verkligen blöjor, för barn och gamla, och mensskydd onödiga överklassprodukter?
Toapapper ger livskvalité
I min barndom användes tidningspapper på dasset. Toalettpapper var en stor förbättring när det dök upp. Skall vi nu återgå till 1800-talet – det vill säga löv, mossa, stickor och fingrar.
Papper i tidningar är kortlivade, men är det verkligen läge för att förbjuda användningen av papper? Skulle inte detta på ett drastiskt sätt minska livskvalitén?
Jag tycker inte argumenten mot produktion av kortsiktiga skogsprodukter håller i praktiken. Det synes mig varar ett typiskt svenskcentrerat resonemang. I praktiken är det inte heller möjligt att bara hugga timmer. I sågverken blir det alltid spill som nu används i kortlivade produkter.
Tillverkning byter land
En sak att beakta är att om vi i Sverige slutar att tillverka kortlivade skogsprodukter som papper så börjar de tillverkas någon annanstans. Den svenska kolbalansen förbättras för en tid, men den globala kolbalansen påverkas inte drastiskt. Är det då värt de problem som minskad avverkning skapar i Sverige?
En del ”troende” anser naturligtvis att läckaget, det vill säga flytt till andra länder, inte är ett stort problem (även Rummukainen). Skall priset gå upp så att fattigt folk inte har råd att köpa det de behöver?
Jag kan inom parentes nämna att mellan 1990 och 2017 ökade virkesförrådet i Japans skogar enormt, samtidigt som avverkningen var minimal medan importen av rundved, sågat virke, träskivor och papper var avsevärd (se siffror längst ned).
Bra för Japan men…
Japans skogar lagrade förvisso kol, men för världen blev det ingen större skillnad. Efter konflikterna runt ”spotted owl” i Pacific Nortwest i USA så upphörde nästan all avverkning i statliga skogar. Men mycket avverkning flyttade till privata skogar, importen ökade och exporten minskade. Så i den grymma verkligheten var det läckage i både Japan och USA.
Vad som ofta glöms bort i dagens skogsdiskussioner är helt enkelt att i en miljon år har mat, ved och sten/jord varit människans viktigaste produkter.
För 150 år sedan började vi använda fossil energi i stor skala. Vi har i hundra år varit i oljeåldern. Kanske är nu det dags att återgå till trä (biomasse)-åldern. Världens befolkning kommer att öka med ett par miljarder, 25 procent, under kommande decennier. Befolkningen i många länder blir relativt sett rikare vilket lär betyda att efterfrågan på bland annat skogsprodukter kommer att öka.
Hus i rostig plåt
En miljard människor i Syd bor nu i slummen och till år 2050 kan ytterligare två miljarder människor flytta in till städer, som i många fall kan innebära slum. Skall de fortsätta att bygga hus av rostig plåt, plast och pappkartonger?
Mången forskarkändis talar nu faktiskt om behovet av att börja använda mer ved i byggen och att plantera mer träd för at få fram tillräckligt med ved. IIASA-chefen Hans Joachim Schellenhuber höll ett engagerat tal i ämnet vid IUFROs världskongress i Stockholm i juni 2024. Schellenhuber sägs ha Ursula von der Leyens (det vill säga EU:s) öra. Det skulle inte förvåna mig om detta leder till att det etableras EU eller FN-fonder för att få i gång stora planteringar i Syd.
Vi i Norr vill ju ha öppna landskap och tycker inte om planteringar. När någon kommer med pengar utifrån för att få i gång stora planteringar i Syd för att exempelvis binda kol blir det dock ofta stora problem.
Dags för ”social forestry”
Skall stora planteringar etableras i Syd så bör detta göras för lokalbefolkningens bästa och inte in första hand för naturen eller klimatet. Alltså det som kallats social forestry inom biståndet.
Det bästa vore om träd kunde planteras som en kommersiell gröda. Det viktigaste är att det etableras en marknad. Att bönderna vet att det finns en marknad när träden är klara. Sker detta så skulle på många håll den planterade arealen kunna öka drastiskt.
Det behövs att byskogsbruk och social forestry på nytt blir ett viktigt narrativ, inte minst inom biståndet.
Det som skulle behövas för att förbättra två-tre miljarder fattiga människors tillvaro i Syd är alltså. ett program för att få bättre bostäder i slummen. Det vore bättre om dessa hus byggdes av trä istället plåt, papp och plast.
Planteringar behövs
Planteringar skulle också kunna förbättra böndernas och landsbygdsbefolkningens situation i många områden. Jag kan inte se annat än att globalt så kommer behovet av ved att öka drastiskt. Globalt så används nu cirka fyra miljarder m3 ved, varav hälften är brännved. Jag kan argumentera för att det skulle vara bra för människan i stort om ytterligare några miljarder m3 kunde användas.
Vi måste börja minska användningen av råvaror (metaller, betong, olja) hävdar mången expert. Vackert tänkt, men leder inte detta till att det behövs mer förnyelsebar biomassa för att ersätta bland annat olja?
Det stora ökande globala behovet av ved behöver inte nödvändigtvis påverka svenskt skogsbruk. Vi kan naturligtvis försöka skapa en ö och isolera oss från världens ondska här upp i norr om det gör oss lyckliga.
Trädslag för husbygge
Det stora ökade behovet av ved måste i allt väsentligt produceras i Syd. Ett program för att i första hand etablera planteringar i relativt tätbefolkade områden Syd behövs. Dock är NGO:s emot planteringar i största allmänhet. Mångfaldsprofeter vill ha naturlig föryngring med tanke på mångfalden. Om vi bryr oss om de fattiga sluminnevånarna så vore det nog bäst att satsa på planteringar av trädslag som lämpar sig för husbygge.
Skogsfolk, miljövårdare och mången forskare hävdar ofta att ”skogen” är det som skall rädda oss från den globala uppvärmningen. Jag tvivlar på att så är fallet. Det viktigaste är att minska utsläppen. I vissa länder, som Sverige, kan dock skogen ha en större betydelse.
Skall vi bara tänka på det som är bra för Sverige, eller skall vi ibland reflektera på vad som är bra för världen? Långsiktigt kan mera av produktionen komma från nya skogar. Men under den närmsta tiden måste existerande skogar användas.
Viktigt är också att vara medveten om att det finns människor. EU i sin vishet tycks ofta glömma detta.
REIDAR PERSSON
Beskriver sig som småskogsbonde, före detta biståndsbyråkrat samt författare till rapporten Ragnarrök i Skogen – Den globala skogssituationen år 2020.
Förtydligande om Japan: Virkesförrådet i Japan ökade 1990 och 2017 med 2,1 miljarder m3 – det vill säga 78 miljoner m3 per år. År 2002 avverkade Japan bara 15,2 miljoner m3 av en tillväxt som ofta sägs vara 100 miljoner m3. Japan importerade dock 12,7 miljoner m3 rundved, 7,7 miljoner m3 sågat virke, 6,3 miljoner m3 plattor, 3,5 miljoner ton massa och 0,9 miljoner ton papper.