Kommentar, virkesmarknaden

Svår balansgång för föreningarna

26 september 2024 När virkespriserna skjuter ännu mer i höjden tvingas de industriägande skogsägarföreningarna inför en balansgång: Å ena sidan virkespriser som får medlemmarna att vilja leverera virke, å andra en lönsam industri som gör medlemmarna nöjda med vinstdelningen, skriver SKOGENs Birgitta Sennerdal i månadens kommentar till virkesmarknaden.

Birgitta Sennerdal
Birgitta Sennerdal är frilansjournalist och bevakar virkesmarknaden för SKOGEN.

Vi går in i hösten med nya höjningar i virkesprislistorna. Södra, VVDS och Nordic Wood Supply har höjt i sina respektive verksamhetsområden och Holmen har höjt i Götaland. Sveaskog, som köper in i stora delar av landet, har också höjt sina listpriser.

Medan Sveaskogs prislistor i Västerbotten och Norrbotten nu ger runt 750 kronor per kubikmeter fast under bark (fub) vid en slutavverkning, ligger Norra Skog i ett spann från 426 till 511 kronor, SCA mellan 449 och 559 kronor och Holmen mellan 488 och 517 kronor. Qbiks listpris ligger på knappt 600 kronor per kubik.

SKOGEN har tidigare skrivit om hur prislistorna inte speglar de verkliga priserna i det här området. I verkligheten är de högre. Hur mycket högre är svårt att veta, eftersom de flesta påslag inte är offentliga.

Här hittar du månadens prislistor.

Vad vi vet är att Norra Skog gav ytterligare 65 kronor per kubik i efterlikvid och insatsemission för 2023. Om vinstdelningen blir liknande för 2024 behöver konkurrenterna aldrig spänna bågen särskilt mycket för att bjuda över.

Sveaskog är inte marknadsdominerande i området, men bolagets offentliga prislista kan förhoppningsvis bidra till att priserna pressas upp.

Det är besvärligt för skogsägarföreningarna med egen industri i tider med större konkurrens om råvaran. De har en likabehandlingsprincip som gör att de inte kan använda påslag och premier på samma sätt som privata företag. Samtidigt måste deras industrier få in tillräckligt mycket råvara.

Skogsägarföreningarna har en likabehandlingsprincip som gör att de inte kan använda påslag och premier på samma sätt som privata företag.

Föreningarna måste också försöka balansera höga virkespriser – som gör medlemmarna villiga att leverera virke – med en lönsam industri – som gör medlemmarna nöjda när de får vinstdelning. Men hur bra industrin än går handlar det inte om några astronomiska summor utslaget på varje medlem.

Sågverkens lönsamhet har alltid varit bekymmersam och det var egentligen bara åren efter pandemin som den var ovanligt bra. Nu går det sämre. Holmens affärsområde Trä hade en vinstmarginal på bara en procent under första halvåret i år. I slutet av augusti meddelade bolaget också att produktion och personalstyrka ska minskas vid sågverket i Kroksjön. En anledning är att detta sågverk inte är lika modernt och effektivt som övriga inom koncernen.

Omslagsfoto: Jens Fältskog
Detta är en upplåst artikel ur tidningen SKOGEN – ett smakprov! Övrigt material är låst för andra än prenumeranter. Missa inget – teckna din prenumeration här.

Södra Wood gjorde en förlust i fjol och har genomfört produktionsförändringar i år som har gjort personal övertalig. Sågningen har upphört i Klevshult och dessutom har tre förädlingsanläggningar stängts.

I goda tider har det inte spelat så stor roll att en del sågverk eller andra enheter har gått lite sämre, men nu är läget ett annat. Vi kan nog vänta oss fler neddragningar och förändringar när koncernerna städar, putsar och möblerar om för att höja lönsamheten, nå stordriftsfördelar och se till att de olika enheterna passar in i bolagets utpekade riktning.

PLUS & MINUS – NOTERAT I SKOGSVÄRLDEN

Plus: Skogsstyrelsen ska testa att samla in virkesköparnas priser på avverkningsuppdrag. Om det faller väl ut förbättras den offentliga statistiken.

Minus: Äbins siffror visar på stora betesskador på ungtallar, trots insatser för att förbättra läget.

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Elisabeth sköter Svevias hållbarhet
SkogsJobb