Skogsbruket skulle må bra av mer variation. Dels genom att fler prövar någon av de hyggesfria skötselsystemen (se nedan), dels genom mer omväxlande skötsel i produktionsskogen. För även med kalhyggesbruk går det att åstadkomma mycket. Det framkom när Johan Sonesson, seniorforskare hos Skogforsk, talade på seminariet Variationsrikt skogsbruk den 19 oktober.
En ganska vanlig bild av trakthyggesbruk är att blandskog som regel ersätts med granskog efter en slutavverkning.
– Det har visserligen ofta gjorts, men det är inte kalhyggets fel. Kalhygget är faktiskt nästan den metod som ger störst möjlighet att variera trädslag, både genom plantering och när vi röjer.
– I röjningsskogen, med rikliga uppslag av löv och annan naturlig föryngring, har vi möjlighet att styra nästan helt och hållet vilka trädslag eller blandskogar vi vill ha.
Johan Sonesson redogjorde för de övergripande hyggesfria skötselsystem som förekommer (se nedan). Men han påminde också om andra möjligheter till variation.
– Vi som är skogsutbildade har fått lära oss att röja och gallra så att bestånden blir så lika som möjligt. Här borde vi kanske tänka mer på vilka trädslag vi vill gynna, sa Johan Sonesson.
Man kan också påverka skogens förutsättningar genom hur trädslagen blandas alternativt grupperas. Att göra en så kallad intim blandning, med nästan vartannat träd gran och vartannat björk, skapar en motståndskraftig skog.
– Men om man sparar exempelvis tall och björk i grupper för sig så uppstår habitat som är mer fördelaktiga för många arter, sa han.
Att påverka omloppstiden har också betydelse. Det finns visserligen en optimal avverkningsålder, sett till ekonomi och tillväxt, för respektive trädslag. Men en tidigare- eller senareläggning med något decennium påverkar just dessa faktorer lite. Men däremot får det andra effekter.
– Att korta ned omloppstiden ger mer foder för klövvilt. Det ger möjlighet att byta trädslag för att exempelvis möta klimatförändringarna. Det minskar också risken för rotröta och för trädfällning, sa han.
Att ha längre omloppstider har fördelar av annat slag. Det gynnar rennäringen som får vinterbete åt sina djur. Dessutom får skogsmarkerna blåbärsris som är en viktig födoresurs för en mängd arter, som klövvilt och björn. Och så ökar mängden död ved som är viktig för den biologiska mångfalden.
Sammantaget finns mycket som talar för större variation. Det ger ökad biologisk mångfald, riskspridning (tänk på hur svampsjukdomar slog ut asp och alm) samt att flerskiktade bestånd har större motståndskraft. Lägg sedan till upplevelsevärden.
Den skog som någon ser genom bilfönstret påverkar hur den personen ser på skogsbruket sa Johan Sonesson.
– Ju större variation vi skapar i skogsbruket, desto mindre blir behovet av reservat. Och tvärtom, påpekade han.
HYGGESFRIA SKÖTSELSYSTEM:
Högskärm: Beståndet glesas ut så att man får föryngringen underifrån. När föryngringen är säkrad så avvecklar man skärmen. För bok är detta en standardskötsel i södra Sverige, men fungerar även på andra trädslag på de flesta marker.
Kanthuggning: En variant av skärmställning som dock förekommer mycket sällan i Sverige.
Luckhuggning: Små luckor i avverkningsmoget bestånd som successivt utvidgas tills det gamla beståndet är avvecklat.
Blädning: Fullskiktade skogar där man hela tiden har träd i olika storlekar. Man går in med 10 -20 års mellanrum för att i första hand ta ut de största träden. Passar enbart trädslag som tål beskuggning vilket i Sverige innebär gran.
Källa: Johan Sonesson, Skogforsk.