När naturen själv får välja träd

Först kommer det mest granplantor, sedan tar lövet över. Naturen väljer i Lübeck-modellen.

I norra Bohuslän driver Silvaskog skogbruk enligt den omdebatterade Lübeck-modellen. Genom att göra färre uttag och släppa fram ”naturlig” skog skapas variation, mångfald – och god ekonomi.

– Det här är ingen naturromantik, säger Martin Jenzen som är grundare till Silvaskog AB, skogsingenjör och före detta inköpare. Nu står han i skogen och visar en ny avverkning. Skogsägaren har tagit ut 2500 kubikmeter virke på 30 hektar, och det finns skog kvar. I ett normalt kalhygge kanske man skulle ha tagit ut samma volym på 10 hektar.
–Nu har vi huggit och om tio år kan vi göra ett nytt stort uttag.

I den 90-åriga skogen har Martin gjort ett uttag av sågtimmer medan han gallrat ut luckor i det yngre beståndet som drabbats av röta och dålig tillväxt. I luckorna får naturen bestämma själv vilka trädslag som vill växa. Intill bäcken kommer naturlig lövskog och i luckorna är marken täckt av en matta av granplantor.
–Om naturen bestämmer sig för gran så blir det så. Då blir det den naturliga vegetationstypen, säger Martin.
I Lübeck-modellen utgår skogsbruket från det lokala ekosystemet. I stället för att anpassa planteringarna efter marknaden, gör man tvärtom. Det gäller att hålla koll på vad som växer i den egna skogen och ta reda på vem som vill köpa det.
– Vi vet ingenting om marknaden för alla trädslag i framtiden. Då är det rimligt att låta marken bestämma vilka trädslag som får växa. Det kräver minst insatser och ger den effektivaste produktionen. Det finns alltid köpare någonstans. En stor del av jobbet ligger i att hitta dem, säger Martin.

En fördel med Lübeck-modellen är att man utnyttjar skogen mer effektivt, menar han. I ett trakthygge åker den växande skogen, småträden, också med – trots att den skulle kunna ha vuxit mer och dragit in pengar senare. I stället borde det vara den fullvuxna skogen som ska säljas och fylla på kassan.
– Man kan jämföra det med tillverkningsindustrin. Den växande skogen är maskinerna och dem säljer man ju inte, de ska ju dra in mer pengar. Trakthyggesbruk är som att sälja hela firman med maskiner och allt, för att sen köpa nytt och börja om från början vart åttionde år.

Martin Jentzen
–Här har åkermarken växt igen med blandade trädslag. Några gamla ekstubbar avslöjar att det kan bli ädlare virke framöver, förklarar Martin Jentzen.

När Martin planerar för den nya skogen måste han ha något att jämföra med, det behövs en referensskog. Annars vet han inte vilka trädslag som växer naturligt på marken. Först när han har en uppfattning om vad som kan komma naturligt i framtiden, kan han stämpla för ett uttag.

–Därför gäller det att hitta orörd skog i området. Man kan hitta den på en del av ägorna som inte brukats på länge, utan stått i fri utveckling. Eller så kan man titta i Skogsstyrelsens register över nyckelbiotoper och reservat. Man kan också få en bild av naturlig skog genom att studera planterad skog som inte brukats på länge.

En vanlig invändning mot den här typen av skogsbruk är att till exempel Lübeck ligger på en annan breddgrad där även små träd orkar växa upp i skuggan av stora. Men hur går det där det växer långsammare?
–Det har inte med tillväxthastigheten att göra. Det handlar om att anpassa skogsbruket efter det lokala ekosystemets förutsättningar. Det är frågan om att få ekonomi i tillväxtförmågan på platsen, säger Martin Jentzen.

Avverkningen sker med maskin. Knepet är att få tag på någon med en stor skördare som är bra på gallring. Stickvägarna ligger på 20-25 meters avstånd i dag, men målet är att öka till minst 40 meter. Det kräver att man har grova och värdefulla träd i uttaget. Men tätare uttag kräver mer körning – och det sliter förstås på marken.
–Man får hålla sig på stickvägarna, säger Martin. Och man kan tänja lite på intervallet mellan körningarna. Dessutom kan man välja vilken tid på året man kör för att skadorna ska bli små. Jämfört med vanligt skogsbruk med två–tre gallringar och en slutavverkning, blir det inte så mycket mer körande.

Det påstås ibland att den här typen av avverkning är förbjuden, men så är det inte.
–De uttag som vi gör lämnar en skog efter sig, det är ingen anmälningspliktig slutavverkning. Här anmälde vi och fick dispens från lägsta tillåtna slutavverkningsålder för området intill bäcken, för att vi aktivt ville skapa en föryngring. Eftersom planteringen inte hade tagit sig, var det helt i sin ordning.
Martin Jenzen tycker att Lübeck-modellen är mer naturlig än traktbruket.
–Så här har människor skött sin skog i tusentals år. Många vill fortfarande bara ta ut det som är nödvändigt för gårdens ekonomi. Och skogen utvecklas ju åt något håll hela tiden.

Text och foto: Tomas Nilsson

Ur SKOGEN 6-7/2012

 

"Röta, skador och dålig jordmån."

Marianne Eriksson är projektledare för Kraftsamling Skog och informationsansvarig på LRF Skogsägarna. Hon är kritisk till Lübeck-modellen.

- Jordmånen blir sämre. Om du vill ha en god skogsproduktion gäller det att hålla ett aktivt och lagom tjockt humuslager. Och det blir det med trakthyggesbruk. Precis som med gamla tiders skogsbränder släpper stora avverkningar fram ljus, och värmen gör att humuslagrets omsätting ökar. Att sedan köra så många gånger ökar risken för markskador och röta. Dessutom kräver modellen en aktiv och närvarande skogsägare. Många skogsägare bor i dag långt ifrån sin skog.

 

”Kostar för skogsägaren”

Urban Nilsson är professor vid SLU:s institution för sydsvensk skogsvetenskap. Han berättar att det pågår försök med att ställa om planterad likåldrig skog till skiktad skog. Det finns även försök med bruk av redan skiktad skog.
–Hittills har vi sett att skiktad skog ger ungefär 60 procent av avkastningen jämfört med likåldrig skog. Det är bra att man försöker sig på kontinuitetsskogsbruk, men man ska veta att det kostar en del för skogsägaren.

 

Bild för Annika Perslid
Annika Perslid
Webbansvarig