Klimatmiljarderna börjar nu regna över världens skogar. Men förhoppningarna om det uthålliga skogsbruket kommer inte att infrias utan lokalbefolkningens stöd. Och de är inte med på tåget.
Det blev tydligt när Yam Malla besökte Sverige på inbjudan av Skogsinitiativet. Malla är chef för det internationella centret för byskogsbruk, Recoftc. Organisationen sprider kunskap om hur lokalbefolkningen kan engageras för att skogen ska skötas uthålligt, och till gagn för alla.
– På senare tid har ”community forestry” fått kritik för att det inte får något genomslag lokalt ute i verkligheten. Och särskilt att fattigdomen inte minskar där skogsprojekten drivs. Men jag tror ändå starkt på att de som lever i och runt skogen måste ses som de riktiga brukarna av skogen.
Recoftcs huvudkontor ligger i Bangkok men organisationen är bland annat verksam i Mallas hemland Nepal. I landet finns 15 000 skogsgrupper (bilden) där de olika lokala intressenterna ska göra sig hörda.
– En orsak till att ekonomin inte förbättras i sådana här projekt är att den skog som ges till lokalsamhällena ofta är skräp-skog. Byborna har inte råd att restaurera den. Det är svårt att investera i ny skog från grunden och vänta på skörd om man är fattig. När människor ändå får ta hand om bra naturskogar finns det ofta förbud mot avverkning. I andra fall kidnappar den lokala eliten vinsterna som kommer från det lokala skogsbruket.
Yam Malla menar att lokalbefolkningen tvingas ta ansvaret för att skogen skyddas eller brukas uthålligt, men de får inte de nödvändiga rättigheterna och de får inte del i skogens nyttigheter.
– Om lokalbefolkningen ska kunna ta ansvar för världens skogar måste de få skogar som är bra nog att bruka. Och de vinster som når byn måste förstärka hushållen mer. Lite mindre måste läggas på att utveckla hela byn. Sådant kräver större politisk makt än många lokalbefolkningar har – och större tillit från dem som driver projekten.
Text: Bengt Ek
bengt@skogen.se
