Tomas Rydkvist är naturvårdsspecialist på SCA Skog i Medelpad. Han har starka åsikter om hur naturvård ska bedrivas i skogen.
– Skogen behöver regelbunden förändring om alla dess invånare ska gynnas. Vi borde vara jäkligt radikala i naturvården, hårdhänta och sätta avtryck i marken. Men något andas i samhället – att vi inte ska påverka, säger han.
Tomas RydkvistHan vet att han uppfattas som provokativ.
– Många tycker att jag är för obstinat, men vi håller på att kväva våra egna naturvärden. De kommer att växa sönder. Det blir för mörkt och kallt. Det är min bestämda uppfattning och den viker jag aldrig från.
Oftast har de naturvärden man säger sig vilja skydda skapats och underhållits av bränder genom århundraden, men när skogarna får utvecklas fritt försvinner de.
– Fri utveckling är jättebra i en gransumpskog, annars är det inget lyckat koncept.
Tomas Rydkvist anser att våra reservat inte ger någon rättvis bild av naturlig skog, utan visar skog som människan har påverkat sedan 1800-talet. Avsaknaden av brand har inneburit att dagens skogstyp och artsammansättning är helt annorlunda än vad den borde vara, säger han. Många arter har redan fått stryka på foten, de blir utkonkurrerade eller vantrivs i dagens täta, mörka skogar. Det är svårt för blommande växter att föröka sig, de kvävs av ris och sly. Frön ruttnar i mossa, de behöver mineraljord för att gro och den blottas bland annat vid brand.
– Måndag är en jättebra dag, då har jag en hel vecka att göra storverk på, säger Tomas Rydkvist. Foto: Hanna LundinI brist på brand har humuslagret blivit för tjockt, säger Tomas Rydkvist.
– Och sedan är det mossa på det. Vi gynnar bara det som trivs i detta.
Tomas vill få till störningar som liknar de naturliga och gynnar de ljus- och värmeälskande arterna, både i brukade och skyddade områden.
– Forskarna säger att vi ska aktiva för arternas skull, men lika höga röster säger att det ska vara orört. Syftet med reservaten är att man ska skydda naturvärdena, inte att vi ska tycka det är vackert. Skalbaggen struntar i om stubben den bor i blivit till av en såg eller ett vindfälle, men människan värderar hur den blivit till. Visst kan vi spara skogar för att vi tycker de är fina, men i så fall är det inte för biologisk mångfalds skull.
Innan man i början av 1800-talet började bekämpa bränderna fanns det många pionjärträd som tall, asp och sälg. Granen var betydligt mindre spridd och dagens skogar är fyra-fem gånger tätare än för 200 år sedan. Många arter har genom årtusenden anpassat sig till glesare och varmare skogar.
– Vilka naturvärden bör vi gynna långsiktigt? Dem vi har i dag och som vi själva har skapat, eller de som trivs i de ursprungliga, brandpåverkade skogarna?
I Sala för två år sedan brann 16 000 hektar – enligt Tomas en ”blygsam areal”.
– Det är stora värden och tragedier för markägarna, men egentligen är det liten brasa. Enligt FSC bör SCA bränna cirka 800 hektar per år, men i ett historiskt perspektiv borde vi bränna cirka en och en halv Salabrand per år.
Han berättar att förr brann cirka en procent, runt 250 000 hektar, av skogsmarken varje år och i södra Norrland, där han är verksam, brann det i intervaller på fyrtio till femtio år. Eftersom skogarna aldrig kommer att brinna som de gjorde förr är naturvårdsbränningen extra viktig, betonar Tomas.
– Kan man inte bränna finns det andra naturvårdsåtgärder som liknar brandskadorna och ger storskaliga störningar. Man måste göra insatsen där den behövs och anpassa skötseln utifrån de olika arternas behov. Många arter gynnas, men vissa behöver längre tid för att svara på insatserna.
TOMAS RYDKVIST
Ålder: 62 år.
Yrke: Naturvårdsspecialist på SCA Skog i Medelpad.
Bor: I Sundsvall, född i Kramfors.
Familj: sambo, utflugna barn och hunden Spugh 6,5 år.
På fritiden: Fiske och foto.
Bästa minne: Giant sequoia- eller mammutträden i Sierra Nevada i Kalifornien. ”Det var en andlig upplevelse”.
Favoritplats: Högt uppe på en klippa i en tallskog utanför Kramfors. Nedanför ligger en skogstjärn och utsikten är fantastisk. Man ser ända till Höga kusten.
Dröm: Att paddla utför McKenzie Brook, Kanada.
SKOGEN 12/2016