Per Simonsson visar i sin avhandling att naturhänsyn i form av död ved och levande träd på hyggen och i ungskogar har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Döda träd, både stående och liggande, är mycket viktiga för många rödlistade arter. Mängden död ved ökade med 70 procent mellan 1997 och 2007, skriver SLU i ett pressmeddelande.
Förändringen inleddes på 1970-talet. Då rapporterade forskare att vissa växter och djur kraftigt missgynnades av skogsbruket. Man började upprätta så kallade ”rödlistor” för arter som missgynnades av skogsbrukets metoder. Listorna har varit ett mycket viktigta verktyg för att ställa krav på ökad naturhänsyn vid avverkning men också på att skydda emr skog.
Rödlistorna blev därmed en stark drivkraft för utvecklingen av naturvårdsarbetet i skogen. I slutet av 1980-talet började skogsbruket att utbilda sin oersonal i generell naturhänsyn.
Miljörörelsen ansåg att förändringarna på 80-talet var för små och sökte stöd hos utländska köpare av skogsprodukter för ökat hänsynstagande. Detta tillsammans med breda utbildningskampanjer och en ny skogsvårdslag 1994 kom ett genombrott för naturhänsyn vid avverkning. Det resulterade också i ett internationellt certifieringssystem. Där specificerades krav på olika typer av naturhänsyn vid avverkning men också på att markägarna frivilligt ska skydda minst 5 procent av sin skog genom ”frivilliga avsättningar”.
Per Simonsson har också jämfört skogsbolagens frivilliga avsättningar i norra Sverige med lagligt skyddade naturreservat och vanlig produktionsskog i samma landsända. Studien visar att där finns inte mindre än 35 000 skogsområden som är frivilligt skyddade, ett viktigt komplement till befintliga reservat. Naturreservaten finns framför allt utmed fjällkedjan och består till stor del av lågproduktiva skogar med hög ålder. De har mer död ved och grova träd än de frivilliga avsättningarna. De senare är mer jämt fördelade mellan inland och kust och är betydligt mer virkesrika och är mer produktiva än naturreservaten. De innehåller också betydligt mer asp och sälg än naturreservaten. Både de frivilliga avsättningarna och reservaten utgörs till stor del av granskogar medan produktionsskogarna till största delen är tallskogar.