|
Media har blivit bra på att plocka upp de trendiga exemplen på personer som flyttar ut på landet från stan, säger Sofia Ulver. Hon är konsumtionsforskare, filosofie doktor och docent vid Lunds universitet, och har gjort en forskningsöversikt för Jordbruksverket för att se vad den nygröna människan kan betyda.
Det är just denna lilla, trendledande grupp av medelklasspersoner, ofta med bakgrund inom kultur och medier, som är de nygröna. De bosätter sig på landet och börjar med någon form av mikroverksamhet: småjordbruk, djuruppfödning, matproduktion …
– Djuruppfödning har tidigare inte haft så hög status, men nu är det action, häftigt och cool att ta vara på de bästa bitarna och stycka rätt.
De nygröna är inte så många att de märks i statistik, men de kan ha betydelse ändå. De skapar trender, rörelser i tiden, och framför allt visar de på exempel som andra kan ta efter: Ja, det går att flytta till landet, bo och leva där – i alla fall om det är vackert.
Men tyvärr har medelklassens bild av landsbygden varit så eländig att den knappast kan bli sämre, säger Sofia Ulver i sin rapport. Det har ansetts att för att lyckas i sitt yrke måste man ta sig till staden, för att vara säker måste man bo nära andra människor och inte i den farliga skogen eller på den isolerade, övergivna landsbygden. I Sverige är landsbygden dessutom så vanlig – vi har gott om plats – att den aldrig blir exklusiv och lockande exotisk. Kan en sådan eländesbild ändras?
– Just då är det läge för förändring, anser Ulver. Det finns trots allt strukturer som gör en levande landsbygd tänkbar: teknik för distansboende, billigare bostäder än i city och en god potential hos den gröna besöksnäringen.
Det räcker emellertid inte. Det måste också få högre status att bo på landet. Och där är de nygrönas roll intressant – de går före och visar med sin konsumtion vad de tycker är viktigt, något som kan gynna befolknings-utvecklingen i skog och på landsbygd.
Den stora konsumtionstrenden just nu är nämligen sökandet efter äkthet, autenticitet. Det äkta hittar man ofta ”på landet”, där finns kanske släktrötterna kvar, och där ser livet annorlunda ut. Man lever närmare jorden, hantverket, det som upplevs ursprungligt. Man bakar eget bröd, man snickrar och man håller djur. Äkthetssökandet letar sig också in i staden – surdegsbageri, odlingslotter, uppsving för hantverk.
Stadsborna odlar bin och potatis på taken, men när de sedan flyttar ut på landet vill de ta med sig en urban livsstil, på-pekar Sofia Ulver. Det går bara att bo på landet om man kan behålla kontakterna med sina nätverk i staden, till exempel via fiber och bra kommunikationer.
En trend som kanske lockar till landsbygden är ”downshifting” – en frivillig enkelhet där drömmar om ett lugnt landsbygdsliv ersätter storstadshetsens alla prylar och ger avtryck bland annat i form av en rad tv-program, se de många med ”bonde” i titeln!
Sofia Ulver pekar särskilt på två mycket starka faktorer som kanske, kanske gör lands-bygden intressantare för fler människor än de personer som bor på landet just nu:
– För det första foodiekulturen – ett passionerat intresse för mat, restauranger med grönt fokus och närproducerat. De finns inte bara i city utan växer upp på lands-bygden, och gärna så mycket på landet att det är svårt att ta sig till restaurangen.
Ett exempel är fjällnära Fäviken, som på sin hemsida meddelar att de själva bygger upp förråden inför den mörka årstiden, torkar, saltar, syltar, saftar och syrar och erbjuder exklusiva måltider – mat 1750 kronor, dryck 1750 kronor, med bordsbeställning många månader i förväg.
Faktor nummer två gäller SKOGEN:s fokus, skogen själv: Om skogsnäringen ska locka de trendiga medelklassarna till skogs och ut på landsbygden, och efter dem andra större grupper, så krävs det andra nyplanteringar än gran:
– Man måste komma ihåg att det estetiska är grunden för om landsbygden kan locka någon. Så länge skogen inte är planterad på det där mörka, enahanda sättet med granar i fula, raka rader, så är ju skog och fria vid-der A och O, det som ger landsbygden legitimitet.
Det måste alltså vara snyggt på landet. Och det betyder att landsbygden kanske må vara övergiven – men den får sannerligen inte se övergiven och ödslig ut. Det måste vara estetiskt tilltalande, om fler ska tänka tanken att det går att bo på landet.
– Det går inte att bo i mörker, utan ju mer lövskog, desto bättre, tipsar Sofia Ulver.
SKOGEN 3/2014