Börje Börjesson är uppvuxen i ett skogstjänstemannahem och har arbetat i skogen i hela sitt liv.
– Jag borde vara den riktiga stereotypen för en ”skogsman”. Ändå har jag alltid känt mig lite utanför, säger Börje som nu är universitetsadjunkt på Skogsmästarskolan.
Känslan av utanförskap är något som varit hans drivkraft i engagemanget för jämlikhets- och jämställdhetsfrågor. Idag arbetar han aktivt för en skogsbransch med fler kvinnor och oliktänkande individer. Bland annat är han engagerad i ”Skogskurs för tjejer” som informerar kvinnor om möjligheterna med en skoglig utbildning och ett skogligt basår. Det är en orsak varför skogsmästar-utbildningen lockar till sig nya grupper.
Men han ser inte något ”fel” på de som finns i skogsbruket idag.
– Det handlar bara om att vi ska ha mer variation. En blandning av killar och tjejer och människor med olika intressen, både under utbildningen och på arbetsplatserna, ger en bättre miljö för alla.
Han beskriver stereotypen av en skogsutbildad som en man från glesbygd eller mindre tätort som är intresserad av jakt, fiske, skidåkning och orientering.
– Det är jättebra fritidsintressen, men det behövs även att skogsbranschen får in människor med andra intressen.
Generellt sett säger han sig ha fått ett positivt bemötande i branschen. Skogs-direktörer och personalchefer brinner i allmänhet för frågorna, men nere på distriktskontoret kan det se annorlunda ut. Ofta är man hårt pressad med det operativa arbetet.
– Jag tror inte att det är av illvilja utan jag tror att frågorna prioriteras bort.
I kontakter med tidigare studenter har Börje fått bekräftat att det kan vara svårt för dem som inte riktigt passar in i normen. Några kvinnor upplever att de har haft svårt att få jobb, andra har till och med lämnat skogsbruket.
– I vissa extremfall har man på anställningsintervjun ställt frågan om hon har planer på att skaffa barn, säger Börje.
Han berättar att när man började jämställdhetsdiskussionerna så var fokus mycket på olämpliga bilder, kalen-drar och affischer.
– Jag försvarar inga olämpliga kalendrar, men jag tror inte att det är där problemet sitter. Problemet sitter i väggarna. Det kan handla om subtila saker som vad man pratar om, vad man gör för aktiviteter och hur man fördelar arbetet.
Enligt Börje har branschen kommit en bit på vägen när det gäller mångfaldsfrågorna. Det är fler tjejer på skogsutbildningarna idag än tidigare och även en annan typ av killar.
– Men utan att ha några siffror på det så tror jag tyvärr att vi har en negativ utveckling idag. Jag tycker mig se att det är fler tjejer som lämnar skogsbruket än tidigare.
Han förklarar utvecklingen med att man idag fångar upp en bredare grupp tjejer och killar än tidigare.
– Då kanske det blir en större kulturchock för vissa när de kommer ut i närings-livet. Men det är långt ifrån alla. Det är viktigt att betona.
Om att belönas med Silverkvisten säger han:
– Det var jätteroligt och en väldig överraskning. Vad jag förstår får man ofta den här utmärkelsen för mer skogliga erfaren-heter, kompetenser och åtgärder. Jag arbetar mer med gränssnittet mellan skog och människor, så det är roligt att det jag jobbar med blir uppskattat.
Börje Börjesson
Arbetar: Universitetsadjunkt på Skogsmästarskolan. Utbildning: Skogsmästare. Ålder: 56 år. Bor: Hallstahammar. Familj: Fru och två vuxna döttrar. Kopplar av med: Försöker röra på mig, lagar mat. Favoritbok: Bock i Örtagård av Fritiof Nilsson Piraten. ”Jag läser den varje sommar” .
Text: Teresia Borgman
SKOGEN 2/2015