2008 års motiveringar av Föreningen Skogens utmärkelser

 

Föreningen Skogens 2008-års Bernadotte- och Guldkvistpristagare
2008-års Bernadotte- och Guldkvistpristagare tillsammans med H.M. Konung Carl XVI Gustaf. Foto: Jonas Berggren


H.M. Konung Carl XVI Gustaf delade ut Föreningen Skogens utmärkelser på Skogsnäringsveckans invigningsdag den 22 april 2008.

Motiveringar Föreningen Skogens pristagare 2008
 

GREVE CARL BERNADOTTES SKOGSPRIS

Ingvar Haglöf, Långsele
Hur gammalt är trädet? Hur högt och hur grovt? Effektiv och noggrann taxering av skogen är en förutsättning för allt ordnat brukande. När man vet hur skogen ser ut, det är först då ett företag eller ett land kan planera hur man ska hushålla med den.
Genom sitt arbete med att bygga upp företaget Haglöf, dess produkter för skogstaxering och företagets marknader är Ingvar Haglöf delaktig i att Sverige hör till de absolut ledande länderna på det här området.
Men det riktigt stora bidrag Ingvar Haglöf gör för skogarna är att han hjälper den skogliga planeringen i hela världen. Flera hundra kvadratkilometer skog försvinner varje dag från jordens yta, skog där det inte finns någon ordnad hushållning. Det slår hårt mot lokalbefolkning, mot länders ekonomier, mot växter, djur och inte minst klimatet.
Genom att förse 200 länder – i stort sett alla där det finns skog – med effektiva hjälpmedel, som höjdmätare och mjukvara för inventering, är han del i arbetet som drivs på många håll att ta kontroll över skogarna och deras vård. Att ändra exploatering till brukande. Ett arbete som vi redan ser frukterna av men behöver mycket mer av i framtiden.
Ingvar Haglöf har givit ett värdefullt bidrag till hushållningen med världens skogar.

Läs mer om Ingvar Haglöf här nedan »
 

GULDKVISTAR

Mari André, Bromma, Stockholm
En av de största utmaningar som svenskt skogsbruk står inför är att få med de nya skogsägarna på tåget. Eller egentligen tvärt om: utmaningen för det etablerade skogsbruket är att anpassa sig till de nya ägarna. De är inte nödvändigtvis män, de är inte alla medelålders, alla bor inte på plats i skogen och alla har inte en medfödd skogslängtan. De nya skogsägarna kan inte pressas in i en mall.
När organisationerna och deras anställda trevande försöker nå dessa människor för att sprida budskapet om det goda och aktiva skogsbruket står Mari André redan mitt i denna stora skara. Positiv, kommunikativ och med utstrålning. En ledstjärna för andra att följa. För skogsägare att följa in i skogsbranschen, för det traditionella skogsfolket att följa ut i det föränderliga samhället.
Samtidigt med ett ”civilt” arbete, disputation och eget föredömligt skogsbrukande driver Mari André det här arbetet med att finna nya vägar till skogsägarnas hjärtan. Hennes engagemang inom skogsägarrörelsen, ibland annat Utborådet och Mellanskogs styrelse, har redan satt tydliga spår, bland annat i jämställdhetsarbetet.
Marie André har gjort en värdefull insats för att engagera nya grupper i skogens brukande.


Marie Sander, Plommarp, Eksjö
40 procent av skogsägarna är kvinnor. Lika många borde jobba i skogen, sitta i beslutande församlingar och vara förtroendevalda. Men vägen dit är lång.
Marie Sander vilar inte vid kanten av den vägen. Som en stark drivkraft och en lågmäld doer, i sin egen skog, inom Södra, i hela skogsägarrörelsen, ja hela branschen, jobbar hon oförtrutet på med att ändra ingrodda synsätt. Det handlar om att berätta, att skriva i tidningar, att göra undersökningar, att sätta mål, att visa på möjligheter, att påverka beslut. Och det handlar om att hitta nya sätt att attrahera kvinnor ur alla läger.
Arbetet i nätverket Skogsägarkvinnorna går inte bara ut på att skapa självklar jämställdhet i en bransch som ligger på efterkälken. Det handlar också om att i grunden förnya Skogssverige. Med en bred representation av kvinnor följer en bred representation av hela samhället, nya synsätt, nya svar på gamla frågor.
Marie Sander har gjort en uthållig och värdefull insats för att hjälpa skogsbruket att bli en del av ett mer modernt och jämställt Sverige.


Bo Nilsson, Stockholm
Fotosyntesen är som bekant en magisk kraft. Vi sår ett frö, sätter en planta – och skördar i framtiden ett träd. Men för att fotosyntesen ska göra jobbet åt människorna behövs en bra start. Rätt frö, fräscha plantor, tillräckligt många. En stor del av Sveriges skogar kan tacka Bo Nilsson för en god start. Bo har den där enastående entusiasmen som kännetecknar människor som engagerat förenar forskning och praktik. Det finns knappast en rådgivande grupp, en utredning eller berörd styrelse inom frö- och plantområdet där Bo inte varit en drivande ledamot.
Utveckla kyllagring, organisera kottplockning, förbättra fröerna, pröva nya skötselmetoder, driva på forskare och vägleda högsta ledning. Som länk mellan forskning och praktik är Bo Nilsson en ”spinnmaster”.
Tidigt i sin karriär gav Bo hjälp åt Domänverkets chef Erik Höjer att arrangera tioårsjubiléet för Domänverkets cirkulär 1/50, en milstolpe i skogsodlingens historia. Och karriärens final kunde ha varit när han ledde föreningen Skogsträdsförädling - numera skulle han ha all rätt att byta granfrö mot solrosfrö – för duvorna. I ställt brinner han för nästa generations fröer och fröplantager och hjälper med sitt fantastiska kontaktnät till att utveckla plantförsörjningen i både Sverige och andra länder.
I 50 år har Bo Nilsson gjort en värdefull insats för återväxten i Sveriges skogar.


Jonas Jacobsson, Sigtuna
Många skogsbrukare vill gärna se vår hantering som en blandning av vetenskap och skön konst, med betoning på konsten. Skogen tål ju ganska många sätt att skötas, den växer hyggligt ändå.
Men i själva verket är skillnaden naturligtvis stor mellan resultaten om man köter skogen på känn, eller grundat på en ordentlig analys. Jonas Jacobsson är en av de människor som gjort mest för att planera skogens användning på ett analytiskt sätt.
Han har varit en stark drivkraft bakom planeringssystemet Indelningspaketet. Han har lärt en mängd skogsstudenter och skogstjänstemän hur man kartlägger och hushållar med skogen rationellt. Som skogschef strukturerade han upp Sveaskogs jättelika innehav. Och i dag, när det blir allt tydligare vilken värdefull och begränsad tillgång skogen i världen är, har Jonas blivit en spelare på den internationella arenan där han som konsult driver på för rationell management. Med en nykter analys hjälper han till för att rätt skogar ska hamna i rätt händer och förvaltas på rätt sätt.
Jonas Jacobsson har gjort en värdefull insats för skogshushållningen.

Föreningen Skogen ber härmed att få framföra sina hjärtliga gratulationer till alla pristagare!


 

Från hobby till Haglöf

Ingvar HaglöfIngvar Haglöf har tilldelats Greve Carl Bernadottes skogspris av Föreningen Skogen. Priset delas ut till en person som har gjort det svenska skogsbruket utomordentliga tjänster.

Grattis. Hur reagerade du när du fick reda på det?
Jag blev ganska överraskad. Men det är väl så att det kan vara svårt att själv se vad man har åstadkommit Det är nog lättare för en utomstående betraktare. Men det är roligt inte bara för mig, utan för hela företaget.

Haglöf är ju ett känt varumärke i skogskretsar. Men det är nog färre som vet vem du är. Du kan väl berätta lite om din roll inom Haglöf.
Det har varit en fantastisk resa från mekaniska produkter till elektronik och mjukvara, som är det segment som växer snabbast idag. Det är inte alla förunnat att vara med på en sådan resa.
Det började på Haglöf Mekaniska i Mora som drevs av min far och hans syskon. Det var väl vissa som ville att jag skulle komma hem och fortsätta i familjeföretaget. Men jag var inte intresserad. 1972 kom man fram till att man skulle sluta tillverka tillväxtborren, och då köpte jag och min fru namnet och utrustningen.
Vi såg ett embryo till att starta ett eget företag. 1972 tillverkade vi 600 tillväxtborrar och vi drev det som en hobbverksamhet till 1980, men med målsättningen att vi skulle bli den globalt ledande tillverkaren av utrustning för att inventera skog. Vi sa ”låt oss skapa den kompletta inventeringsmannen och låt oss försöka bli världsledande på tio år”. Men det tog nog 12 eller 13 år.
I slutet 80-talet köpte försvaret vår trådmätare. Det blev en vattendelare i företaget. Vi hade hela tiden följt utvecklingen i elektro-nik, men vi hade inte ekonomiska muskler att ge oss in i det. Men i och med den här ordern satsade vi pengarna och tog steget in på elektroniska instrument.

Det var en lång resa på relativt kort tid. Jag antar att du har stött på en del spännande historier under åren. Kan du dela med dig av någon?
En historia som dyker upp i huvudet var när jag skulle ut med ett av MacMillan Bloedels inventeringslag. De skulle luftlandsättas med helikopter långt ute i nowhere. När jag kom till den där lilla flygplatsen satt det några killar och väntade. Och de visade mig en fantastisk bild. Det var en inventeringskille som borrade ett jätteträd och samtidigt blev anfallen av grisslybjörn. Och det var det sista han gjorde. Hans kollega hade tagit bilden.

Det var historien. Hur ser du på framtiden för företaget?
Vi ser ljust på framtiden. Vi har kundrelationer i 180 länder, omkring 70 aktiva återförsäljare och egna bolag i Litauen och USA. Vi har dessutom byggt upp en relation med näringsliv och universitet så att vi kan följa den tekniska utvecklingen.
Utveckling är väldigt högprioriterad hos oss. De pengar vi genererar investeras tillbaka i form av bättre och fler produkter. Än har inte utvecklingsidéerna sinat. Om inte annat får vi förfrågningar om att hjälpa folk från hela skogsvärlden. De hjälper oss med utvecklingen.
Själv är jag mer ett bollplank och så sitter jag formellt som styrelseordförande. Min son Stefan drar det tunga lasset. Men jag är där varje dag. Det är ett trevligt liv man lever nu egentligen, att för en gångs skull kunna följa företagets satsningar utan att för den skull ha tolv timmars arbetsdag.    

Text: Erik Viklund

Ur SKOGEN 4/08