1999 års motiveringar av Föreningen Skogens utmärkelser

 

Föreningen Skogen 1999-års Bernadotte- och Guldkvistpristagare.
1999 års pristagare av Greve Carl Bernadottes Skogspris och Sveriges Skogsvårdsförbunds Guldkvistar, tillsammans med Skogsvårdsförbundets ordförande Björn Sprängare (längst till vänster) och Vd Lars-Olof Österström (längst till höger).


Sveriges Skogsvårdsförbunds (nuvarande Föreningen Skogen) utmärkelser, Greve Carl Bernadottes Skogspris och Sveriges Skogsvårdsförbunds Guldkvist, utdelades vid konferensdagarna i Stockholm den 15 september 1999.
 

GREVE CARL BERNADOTTES SKOGSPRIS ÅR 1999

Styrelsen för Sveriges Skogsvårdsförbund har i uppdrag att årligen överlämna Greve Carl Bernadottes Skogspris till person som gjort det svenska skogsbruket utomordentliga tjänster. Greve Carl Bernadottes Skogspris 1999 tilldelas
 

Jan Remröd, Direktör Skogsindustrierna
Professor och Skog. Dr. Jan Remröd erhåller Greve Carl Bernadottes Skogspris 1999 för att han under en framgångsrik karriär i forskningens, samhällets och näringslivets tjänst på ett unikt och synnerligen betydelsefullt sätt har medverkat till ett effektivt och ansvarsfullt nyttjande, brukande och bevarande av skogen såväl i ett svenskt som i ett internationellt perspektiv.

Jan Remröd har under flera decennier varit en av de mest tongivande företrädarna för svenskt skogsbruk såväl i Sverige som internationellt. Jan Remröd besitter en enastående pedagogisk förmåga att levandegöra skogens och skogsnäringens situation, frågeställningar och verksamheter.

Jan Remröd inledde sin skogliga karriär som forskare. 1976 erhöll Jan sin skogliga doktorstitel vid Skogshögskolan där han presenterade sin avhandling rörande val av tallprovenienser i norra Sverige. Under sin doktorandtid var Jan samtidigt chef för Institutet för Skogsförbättrings forskningsstation i Sävar. Jan Remröd anställdes 1977 som skogsvårdschef vid Domänverket för att 1982 tillträda befattningen som informationschef och skoglig expert hos Korsnäs. Från 1984 har Jan Remröd innehaft flera ledande befattningar inom svensk skogsnäring. Först som skogsdirektör och senare som verkställande direktör vid Skogsindustrierna, en befattning han haft fram till idag. Under perioden 1989 - 1992 var Jan Remröd därtill biträdande professor i skogsskötsel vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Jan Remröd har dessutom blivit engagerad i ett stort antal organisationer med skoglig anknytning. Han är ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, där han var skogsavdelningens ordförande 1990 - 1993, samt ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. Jan innehar eller har haft flera viktiga styrelseposter, bl. a. i Sveriges Skogsvårdsförbund, i The Associations Directors Committe within the Confederation of European Paper Industries ( CEPI) samt i FAO Advisory Committe on Pulp and Paper Industry.

Jan Remröd har under hela sin karriär varit en av landets främsta talesmän och banerförare för den svenska skogsbruksmodellen såväl inom landet som internationellt. Jan har publicerat en imponerande och i sitt slag unik lista av publikationer - närmare bestämt c:a 150 vetenskapliga publikationer, informationsskrifter och debattböcker - inom ämnesområdena skogsskötsel, skogsbruk och skogsindustriell verksamhet.

Genom sina gedigna kunskaper och erfarenheter har Jan Remröd i alla läger blivit en högt aktad och respekterad talesman för det svenska skogsbruket. Hans pedagogiska förmåga och enkla men samtidigt kärnfulla och målande beskrivningar av komplicerade samband och förhållanden har starkt bidragit till detta. Jan Remröd är en mästerlig föredragshållare och debattör, inte minst beroende på hans förmåga att lyssna på vad andra har att framföra och den ödmjukhet som präglar hans inställning till de många olika anspråk som ställs på skogen som resurs för oss människor. "På väg mot ett uthålligt skogsbruk" är en av de många titlar som Jan har publicerat. Den titeln stämmer på ett utomordentligt bra sätt in på Jan Remröds livsverk inom skogsnäringen. Jan Remröd har under hela sin karriär visat på den väg som leder mot ett uthålligt skogsbruk. Hans gedigna kunskaper och erfarenheter har hela tiden präglat hans förhållningssätt att vi aldrig kommer att nå den ideala eller definitiva bilden av det perfekta skogsbruket. Med inriktningen har varit kristallklar och målmedveten såväl när han har lanserat den svenska, miljöanpassade skogsbruksmodellen på hemmaplan som i de många internationella sammanhang där Jan Remröd företrätt svenskt skogsbruk.

Jan Remröd är otvetydigt en av svensk skogsnärings viktigaste arkitekter på vår gemensamma väg mot ett allt mer uthålligt skogsbruk. Sveriges Skogsvårdsförbund gratulerar Jan Remröd till Greve Carl Bernadottes Skogspris 1999.
 

SVERIGES SKOGSVÅRDSFÖRBUNDS GULDKVIST FÖR ÅR 1999

Styrelsen för Sveriges Skogsvårdsförbund delar årligen ut Guldkvistar till personer som på det nationella planet gjort skogen och skogsbruket stora tjänster.
 

Jan-Erik Hällgren, professor vid SLU
Professor Jan -Erik Hällgren tilldelas Skogsvårdsförbundets Guldkvist 1999 för att han på ett föredömligt sätt verkat för forskning och utveckling inom hela skogsnäringen.
Jan-Erik Hällgren är filosofie doktor i växtfysiologi och en högt aktad forskare i vetenskapsvärlden, främst inom områdena växtfysiologi, skogsträdens fotosyntes och produktionskapacitet samt luftföroreningarnas effekter på skogsträden. Jan-Erik har under sin ledning på Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå också fostrat ett stort antal doktorander som i sin tur nått betydande och berömvärda resultat.

Jan-Erik Hällgren har sedan 1993 varit huvudsekreterare vid Statens Råd för Skogs- och Jordbruksforskning. Han har där initierat ett flertal tunga och viktiga forsknings- och utvecklingsprojekt. Många av dessa har varit unika till sin karaktär med stort mått av nytänkande och nyttopotential för skogsnäringen.

Ett exempel är forskarskolan Trä och Fiber, den första forskarskolan i landet, som startades 1994. Forskarskolan har engagerat ett 30 - tal doktorander varav flera redan disputerat.

Jan-Erik Hällgren var också en av initiativtagarna till den skogshistoriska forskningen vilket inneburit att tre tjänster kom att finansierats av rådet.

Skogsvårdsförbundet vill också lyfta fram Jan-Eriks insatser för skoglig forskning inom EUs 5:te ramprogram. Tack vare Jan-Eriks kunnande och tålmodighet kom skogsfrågarna att lyftas fram på ett förtjänstfullt och kraftfullt sätt.

Jan-Erik har också spelat en betydande roll i den nordiska skogsforskningen som ordförande i SNS, Samnordisk skogsforskning.

Jan-Erik Hällgren har därutöver i sin roll som SJFR:s huvudsekreterare och som styrelseledamot i Mistras styrelse haft ett stort inflytande i den forskningspolitiska utvecklingen under senare år.

Jan-Eriks insatser för den skogliga forskningen och utvecklingen kännetecknas av gedigen kompetens och ett stort mått av nytänkande och kreativitet. Genom tålmodighet och uthållighet har Jan-Erik lyckats åstadkomma mycket betydande resultat till gagn för såväl forskningen som samhället och skogsnäringen. Sveriges Skogsvårdsförbund gratulerar Jan-Erik Hällgren till Guldkvisten 1999.
 

Direktör Lars-Erik Liljelund Naturvårdsverket
Direktören vid Naturvårdsverket Lars-Erik Liljelund tilldelas Skogsvårdsförbundets Guldkvist 1999 för att han, på ett synnerligen professionellt, omdömesfullt och pedagogiskt sätt, lotsat den svenska skogens och skogsnäringens frågor genom olika statliga och fristående utredningar samt inom verksamheten vid Naturvårdsverket. Lars-Erik har under sin verksamhet skaffat sig stor respekt och genuint förtroende inom såväl skogsnäringen som ideella miljöorganisationer.
Lars-Erik Liljelund inledde sin forskarkarriär med att studera ekosystemförändringar i växtsamhällssuccessioner, dvs. artsammansättning, markförändringar, produktion mm. Lars-Erik disputerade 1977 som Fil. Dr i växtekologi. Vid mitten av 1970 - talet ändrades forskningsinriktningen mot populationsekologi. Lars-Erik byggde upp en forskargrupp kring detta forskningsområde och var därvid handledare för 5 doktorander. Under sin forskarkarriär kom Lars-Erik att publicera c:a 30 vetenskapliga artiklar.

Under sin första period vid Naturvårdsverket var Lars-Erik projektledare på forskningsavdelningen för ett projektområde som rörde åtgärder mot försurning av skog och mark (i första hand kalkning och vitalisering av skogsmark). Under perioden 1988 -1991 var Lars-Erik naturvårdschef i Naturskyddsföreningen. Under sin andra period på Naturvårdsverket ansvarade han för utformningen av den samordnade miljöövervakningen som riksdagen beslutade om 1991. Under 1994 -97 verkade Lars-Erik vid Miljödepartementet. Han var främst engagerad i Miljövårdsberedningen som producerade 9 betänkanden, bl.a. rörande behovet av skyddad skog i Sverige. Lars-Erik är nu inne på sin tredje period på Naturvårdsverket och är chef för naturresursavdelningen, d.v.s. den avdelning på verket som ansvarar för bl.a. naturvård, viltförvaltning och sektorskontakter med skogsbruk, jordbruk, rennäring och fiske.

Lars-Erik Liljelund har, vid sidan av sina ordinarie anställningar, haft ett stort antal uppdrag, främst inom miljöområdet, såväl nationellt som internationellt. Lars-Erik har bl.a. medverkat i utredningen åt den skogspolitiska kommittén rörande behovet av skyddad skog, varit utredare åt regeringen rörande genomförandet av skogsskyddet, ordförande i den Svenska FSC-arbetsgruppen, ordförande i olika internationella arbetsgrupper inom olika konventioner samt engagerad i andra typer av samarbeten mellan Sverige och andra länder. Han har också medverkat i olika nationella och internationella utvärderingsgrupper av såväl forskningsområden som mer administrativa system inom miljöområdet.

Lars-Erik Liljelunds viktiga arbetsuppgifter och uppdrag inom miljöområdet har under åren haft flera viktiga och starka kopplingar till skogen och skogsbruket. Att befinna sig i gränsskiktet mellan företagsekonomiska produktionsintressen och allmänna och ideella miljöintressen är ofta en grannlaga och svår balansgång. Lars-Erik Liljelund har visat sig vara synnerligen skickad och lämpad för att klara den svåra rollen.

Med stor integritet och initierat kunnande - inte bara inom miljöfrågorna specifikt utan också när det gäller skogsnäringens förutsättningar och villkor - har Lars-Erik erhållit den respekt och det förtroende som varit en förutsättning för att nå resultat. Lars-Erik besitter förhandlarens viktigaste kännemärken ; förmågan att lyssna i kombination med ett tydligt, målmedvetet och fast handlag. Han är samtidigt den sanningssökande vetenskapsmannen d.v.s. alltid påläst så att de slutsatser och förslag som läggs bygger på de fakta som går att få fram. Genom denna kombination har Lars-Erik i viktiga utredningar och uppdrag som berört skogsbruket alltid uppnått resultat som vunnit stor respekt i alla läger. Lars-Eriks insatser har därför varit till stor gagn och nytta såväl för skogen och skogsnäringen som miljövården och därmed för samhället i sin helhet.
Sveriges Skogsvårdsförbund gratulerar Lars-Erik Liljelund till Guldkvisten 1999.
 

Carl Ulfsparre, VD, ABSI-finans, Skogs- och Lantarbetsgivarförbundet m.fl
Jägmästare Carl Ulfsparre tilldelas Skogsvårdsförbundets Guldkvist för att han i ledande positioner inom ett stort antal organisationer, föreningar och stiftelser på ett föredömligt sätt har verkat för ett ansvarsfullt och effektivt brukande av den svenska skogen.

Carl Ulfsparre är idag bland annat VD på deltid i ABSI-finans och i Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet. Han är därtill VD och ansvarig för familjen Ulfsparres fastigheter i Kalmar län, Domändirektör i Riddarhuset samt vice ordförande i Virkesmätningsrådet. Utöver detta är han styrelseledamot i ett flertal andra organisationer, många med skoglig anknytning.

Sedan två år är Carl Ulfsparre ordförande i Kungliga skogs- och Lantbruksakademiens Allmänna avdelning och därmed ledamot av Akademikollegiet. Allmänna avdelningen ansvarar bland annat för forskning och utveckling, miljöfrågor och internationella frågor. Han har i alla dessa roller gjort värdefulla insatser för svensk skogsnäring.

Carl Ulfsparre har som sekreterare i Rappe-Schmitterlövska stiftelsen på Tagels gård i Småland initierat samtal och dialog om frågor rörande skog och landskap med en bred krets av människor från olika samhällskategorier.

Carl Ulfsparre har en stor förmåga att entusiasmera och engagera medarbetare och kollegor att med iver och ansvar arbeta mot samma mål. Han har i sina många och olika positioner visat sig vara en person som får både små och stora hjul att rulla antingen det gäller avtalsfrågor eller förvaltningsfrågor.

Carl Ulfsparre har genom sina nuvarande såväl som sina tidigare verksamheter en bred och djup förankring i den svenska skogs- och sågverksnäringen. Hans insikter, hans organisationsförmåga och den kapacitet han besitter har varit och är fortsatt av synnerligen stort värde för den svenska skogen och skogsnäringen. Sveriges Skogsvårdsförbund gratulerar Carl Ulfsparre till Guldkvisten 1999.
 

Ulf Österblom, VD, LRF och chef för LRF-Skogsägarna
Jägmästare Ulf Österblom tilldelas Skogsvårdsförbundets Guldkvist för att han på ett föredömligt sätt företrätt svenskt skogsbruk och skogsnäring i europeiska och andra internationella sammanhang samtidigt som han på ett framgångsrikt sätt företrätt de enskilda skogsägarna och bidragit till utvecklingen av skogsägarrörelsens centrala organisation.

Efter att ha inlett sin karriär som redaktionssekreterare för tidningen Jord och Skog och som forskare vid Forskningsstiftelsen Skogsarbeten har Ulf Österblom vigt sin yrkeskarriär för de enskilda skogsägarna. Ulf anställdes redan 1971 av dåvarande Sveriges Skogsägarföreningars Riksförbund. Han engagerade sig tidigt i utvecklingen av mekaniserade drivningssystem anpassade för det enskilda skogsbruket. Successivt kom Ulf mer och mer att engagera sig i organisations- och medlemsfrågor inom skogsägarrörelsen och blev så småningom organisationschef i Skogsägarnas Riksförbund. Han tillträdde vice VD - befattningen 1981 och har sedan 1991 varit VD vid Skogsägarna.

I samband med Skogsägarnas integrering med LRF tidigare i år utsågs Ulf till vice VD i LRF och chef för LRF - Skogsägarna. Ulf Österblom har under sin karriär i skogsägarrörelsen främst engagerat sig i Skogsägarnas långsiktiga strukturfrågor. Med stor analytisk förmåga och organisatorisk kompetens har Ulf varit en mycket viktigt och värdefull tillgång i de strukturförändringar som kontinuerligt genomförts inom skogsägarrörelsen.

Med Ulf som VD har Skogsägarna i Sverige spelat en mycket aktiv och avgörande roll för ett långtgående samarbete med systerorganisationer såväl i Norden som i Europa. I detta viktiga arbete har Ulf också kommit att vara en av svensk skogsnärings viktigaste ambassadörer ute i Europa.
Ulf är omvittnat mycket kompetent, systematisk och målmedveten och har, utan stora åthävor, åstadkommit mycket betydande resultat till gagn för privatskogsbruket, skogsägarrörelsen och därmed den svenska skogen och skogsnäringen. Sveriges Skogsvårdsförbund gratulerar Ulf Österblom till Guldkvisten 1999.
 

Bror Österman
Bror Österman, produktionsledare, MoDo. Skogstekniker Bror Österman tilldelas Skogsvårdsförbundets Guldkvist för att han med enastående målmedvetenhet och gedigen kompetens under en lång skogsmannabana verkat för ett långsiktigt, miljöinriktat skogsbruk och ett ansvarsfullt utnyttjande av skogsresurserna. Detta har skett samtidigt som Bror har utvecklat omvittnat förtroendefulla relationer med olika samhällsintressen inom sitt arbetsfält.

Många är de män och kvinnor som i ledande befattningar inom forskning, näringsliv och myndigheter medverkat i utvecklingen av ett framgångsrikt, miljöinriktad och långsiktigt hållbart skogsbruk. Deras insatser skulle emellertid betyda föga om inte deras visioner, strategier och kunskaper blev omsatta i praktiken. Det finns således anledning att lyfta fram personer som på ett entusiastiskt och kompetent sätt visat sig ha förmåga att gå från ord till handling. Det finns flera exempel på personer som åstadkommit detta på ett föredömligt sätt och som har åstadkommit betydande resultat till nytta och gagn för den egna organisationen. En sådan person är Bror Österman, produktionsledare inom MoDo Skog och Trä i Härjedalen. Det mer unika med Brors insatser är att dessa dessutom uppmärksammats i vidare kretsar utanför företaget.

Bror Österman har alltid burit på ett skogsbiologiskt intresse. Detta har, enligt honom själv, att göra med hans uppväxt på en bondgård. Tidigt var han med sin far i sysslorna på gården och lärde sig som ung att arbeta i skogen.
Bror Östeman har verkat inom flera olika skogliga organisationer och företag i de mellannorrländska skogarna.

1970 gick han ut Bispgårdens skogsskola i den sista kullen skogvaktare som utbildades där. På examensdagen blev han anställd vid Skogsvårdsstyrelsen i Jämtland där han verkade till 1974. Därefter blev han erbjuden jobb av Västerbottens skogsägare och flyttade till Byske där han verkade i två år. När Iggesunds bruk 1977 sökte efter en skogsvårdsledare i Sveg föll valet på Bror Österman. Här kände Bror att han kommit på rätt plats. Skogsodling och skogsproduktion har alltid varit hans stora intresse.

Bror är mycket ödmjuk till sin natur. Han lär ha yttrat "ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet om allt det stora i naturen".

Bror är en typisk företrädare för de många skogsmän som vittnar om hur rätt det känns att få jobba med den inriktning skogsbruket tagit under senare år. Han syftar då på utvecklingen mot ett alltmer ekologiskt anpassat brukande. Bror har haft förmågan och kunskaperna att i ett tidigt skede avväga produktions- och miljömålen på ett riktigt sätt. Inte minst beroende på att han med stort intresse tillgodogjort sig nya kunskaper i takt med att dessa presenterats från forskningen.

Efter att 1993 ha genomgått en 20-poängskurs i skogsekologi konstaterar Bror att detta "öppnade nya världar för honom". När han 1997 gick en kurs i vattenvård "öppnade detta ytterligare en ny värld". Det är kännetecknande för Bror att han idag ser på sitt arbete, inte bara som ett jobb, utan också som en livsuppgift som stämmer med hans egna grundläggande värderingar.
Kännetecknande för en god medarbetare i ett företag som strävar efter utveckling är också att den pågående verksamheten utsätts för kritisk granskning.

På ett mycket tidigt stadium var han en av de första som påtalade problemen med den så kallade rotsnurren. Genom att bjuda ut företagsledningen och demonstrativt gräva upp planta efter planta med grava rotstörningar kom han att medverka till att företaget bytte till ett mer ändamålsenligt plantproduktionssystem. Hans iakttagelser och agerande rönte därtill uppmärksamhet utanför företaget och kom därmed indirekt att leda till förbättrade skogsodlingsresultat på bred front.

Det som också känns angeläget att ta fram denna dag är de många lovord som nått oss på Skogsvårdsförbundet inte bara från kollegor i skogsnäringen utan också från intresseorganisationer som Bror kommit i kontakt med i sitt arbete, bl. a från naturvårdsorganisationer och samer.
Här växer således fram en bild av en kompetent, naturintresserad , engagerad och uthållig skogsvårdare som med stor öppenhet och respekt för andra intressen lyckats balansera företagets krav på hög effektivitet i virkesproduktionen med andra intressen och nyttjanden av företagets marker och natur.

Brors engagemang och intresse har också fått betydelse utanför MoDo:s verksamhet. Hans insatser har därmed varit, och kommer fortsatt att vara, av mycket stort värde för den svenska naturen, skogen och skogsnäringen! Sveriges Skogsvårdsförbund gratulerar Bror Österman till Guldkvisten 1999.